Det var första semesterdagen och jag fick skjuts dit med en av tjejerna i Team Svea. Hennes man skulle simma och vi hade dessutom samma startgrupp, klockan 15:03 -vad är oddsen för det? På vägen upp stannar vi för lunch på en fin gård lite avsides från vägen och laddar med en god buffé.
Jag kommer iväg bra och får på en gång simma förbi en massa bröstsimmare. Jag lägger mig till vänster där det finns gott om plats och tänker på att ta det lugnt i början. Så får jag imma på glasögonen och måste stanna till för att skölja dem men det går smidigt. Så kommer jag på att det är bäst att ligga lägre åt höger för att dra nytta av den medström som är i Västerdalälven så jag drar mig ditåt. Problemet med simning är att ha koll på sträcka och tid. Det finns stora gula bojar som jag efter ett tag ser att det står siffror på. Tycker det står 200 på en men tänker att det inte kan stämma, jag har simmat längre än så. På nästa står det 2000 och jag listar ut att det betyder 2000 meter kvar. En tredjedel gjord redan, toppen. Men tiden har jag ingen aning om, går inte att se vad det står på klockan i vattnet och vill inte komma ur rytmen genom att stanna till för att kolla.
De olika startgrupperna har olika färg på badmössorna. Vi har grå och gruppen före har röda. Efter en stund har jag simmat förbi grå bröstsimmare och börjar komma ikapp röda. Det blir lite trångt ett tag men jag hittar oftast en fri väg att simma även om det blir lite sicksack. Passerar fler gula bojar och när det är 1000 meter kvar svänger vi in i Vanån. Nu är det motström och bäst att simma närmast bryggan till höger så det vill alla göra. Jag klämmer mig fräckt in närmast bryggan och gör mitt bästa för att inte störa dem jag simmar om. För simmar om en massa bröstsimmare, det gör jag hela tiden. Nu dyker det upp gröna badmössor från startgruppen ytterligare innan vår och även några orangea men målet är långt långt bort. Ser något blått i fjärran men det tar en evighet att komma dit. Råkar hamna för långt från bryggan och det blir tyngre att simma så jag klämmer mig tillbaka längst in till höger igen. Jag vill så gärna simma på under timmen men har ingen tidsuppfattning, ser en skylt på bryggan att det är 150 meter kvar och tar i den sista biten in. Så upp med handen på tidtagningsplattan och jag är i mål. Det finns en klocka vid målet och den är några minuter i 16, jag klarade det!
Jag går lite vingligt uppför rampen och en funktionär tar mig i armen och frågar om jag mår bra. Jag svarar ja och får hjälp att dra ner blixtlåset i ryggen på våtdräkten. Spanar efter Karin vid målet men ser henne inte. Det blir avspark i fotbollen. Jag dricker två muggar varm saft och går för att hämta min klädpåse. En härlig känsla att hämta sin påse när de flesta grå påsar ligger kvar! Efter dusch försöker jag hitta Karin igen men det är så otroligt mycket folk så jag ser henne inte. Vi hade sagt lite löst att vi ses vid målet och mattältet och hon har dessutom min mobil så jag kan inte ringa. Jag ger upp och går för att hämta mitt diplom istället.
England har gjort 1-0 och efter ett tag blir det 2-0. Stämningen är ändå positiv och det är härligt att sitta där mitt i alltihopa och äta mat och kolla på fotboll i solen. Magnus har simmat på 1:25 och är nöjd med det men funderar på att lära sig crawla.
