Vägen till Jönköping har kantats av diverse avbrott i träningen och mest är det löpträningen som blivit lidande. Inte bra eftersom löpningen är min svaga gren redan i förväg. Direkt efter IM Kalmar 2022 kändes halva distansen som en baggis (och det hade det nog varit med samma träningsmängd) men när det närmade sig kändes det inte som en lika bra idé längre. Men fullt medveten om vad som väntade hade jag en plan och den höll jag mig också till. Säga vad man vill men lite rutin är inte helt fel.
 |
| Packat och klart! |
Dagen före racet hämtade jag ut hyrbilen och packade den. Så mötte jag upp med ena dottern som skulle hänga med för att heja och så åkte vi till Jönköping. Där mötte vi upp med sonen och flickvän som bor där och också skulle vara hejaklack. Alla hängde med på registrering, packning av påsar och incheckning och sedan åt vi middag tillsammans. Vi gjorde en tidig kväll och så fick dottern och jag skjuts till hotellet. Tyvärr sov jag uselt men så blev det i alla fall morgon och tävlingsdag.
Rekning av simbanan som är i bakgrunden. Det är även denna sjö man ska springa tre varv runt. Lååångt! 
I Rådhusparken med hejaklacken 
Registrering 
Obligatorisk shopping 
Redo för incheckning
Efter frukost fick jag skjuts till transition av sonen och han tog hand om pumpen efter att jag kollat däckstrycket. Hejdå och lycka till, vi ses vid simstarten! Jag fixade det sista med flaskor och ramväska på cykeln och kollade påsarna en sista gång, så gjorde jag mig redo att gå till simstarten. Under tiden träffade jag några jag känner/känner igen och vi önskade lycka till åt alla håll.
 |
| Redan varmt, är lite nervös men ändå lugn |
Det var varmt och solen sken från en klarblå himmel. Fantastiskt fint men ändå lite orolig att det skulle bli lite väl varmt, särskilt på löpningen. Jag är på plats i god tid och efter att ha lämnat min påse med ombyteskläder ställer jag mig i skuggan och väntar. En simkompis som ska starta i samma grupp kommer och det är skönt med lite sällskap. Starten går för första gruppen och det börjar långsamt röra på sig. När vi närmar oss starten fixar jag med simmössa, öronproppar och simglasögon och så får jag hejarop från min hejaklack. Vi släpps ner på rampen fyra i taget och plötsligt är det min tur. Jag dyker i och börjar simma. Vattnet är 18 grader varmt och känns helt ok. Det kommer in lite vatten i ena glasögat men jag struntar i det och simmar på. Har ju lite optimistiskt valt gruppen 36-39min och vill verkligen inte behöva stanna. Eftersom starten är så kontrollerad blir det inte heller någon jobbig flock att brottas med utan jag kan simma på och gör mitt bästa för att drafta när jag har möjlighet. Bojarna passeras men fort går det inte, ett tag tror jag att jag har halkat bak och är sist av de röda mössorna men jag ligger visst någonstans mitt i. Tillbakavägen efter vändningen känns bra och så är jag framme och blir upphivad på rampen av funktionär. Det hela har tagit några sekunder över 40min så helt ok simning och 6:a i min åldersgrupp (fast det vet jag ju inte då). Hejaklacken är på plats och jag joggar upplivad men långsamt mot växlingen. Det är en lång löpning och lite läskigt då det känns halt och blött men allt går bra.
 |
| I vattnet |
Simbanan
I
växlingen hakar jag ner min påse och tittar förvirrat på
löparskorna. Jag har tagit min röda Run-påse medan alla andra
pysslar med sina blå Bike-påsar. Jaja, hänger tillbaka och tar
rätt påse och gör mig klar för cykling. Tar mig också tid att
smörja in nacke, ansikte och armar med solkräm och det är jag
tacksam för. Så till cykeln och förbi linjen där man får börja
cykla och iväg.
Planen är att starta lugnt och hålla
cyklingen i zon3 på den kuperade banan. Det börjar också med en
rejäl uppför mot Huskvarna och första milen tar en halvtimme. Jag
blir ständigt omcyklad men håller mig till min plan. Och emellanåt
när en fartraket på tempocykel med diskhjul susar förbi så tänker
jag att jag i alla fall simmade fortare. Cyklingen känns bra men
efter halva börjar det göra ont i ena knät när jag trycker på
uppför så då blir uppförsbackarna ännu lugnare. Det rullar på
och jag plockar energi på varje station och på den sista tar jag
också en flaska vatten, så gott efter all energidryck.
Nerförskörningen mot Jönköping är härlig och efter en sista
liten knix är jag tillbaka vid växlingen och får kliva av cykeln.
Det har tagit 3:23, ungefär som väntat och 19:e cykeltid i min
åldersgrupp.
Efter att ha gått förbi min cykelplats får
jag gå tillbaka en bit och hänga upp cykeln. Sedan ett efterlängtat
toabesök med hjälm och allt. Det är verkligen inte lätt med
dräkten när man är svettig men jag lyckas krångla på mig den
igen och går till mina påsar och nu är det dags för den röda.
Löparskorna känns riktigt sköna jämfört med cykelskorna men jag
vet att det är nu den riktiga utmaningen börjar, drygt 21km
löpning.
Jag hinner bara runt hörnet från växlingen så står min dotter där med en skylt och hejar! Lite längre bort står min son och flickvän med ännu en skylt - så härligt! Jag joggar medvetet långsamt då jag vet att man är lite fartblind efter cyklingen och gärna drar på lite för mycket. Och jag ska inte bränna något krut, snarare spara på krafterna. Första kilometern går trots det aningen fort och så börjar jag med min plan att gå en minut efter varje kilometer och ansträngningen håller sig på en hanterbar nivå. Det är tre varv på löpningen och bara en backe per varv och där går jag också. Plus ett stopp i varje depå där jag häller vatten på mig och i mig. Det är väldigt varmt men kilometrarna tickar på och jag får armband efter armband. Hejaklacken slår läger vid depån ovanför backen så där får jag massor av ny energi på flera sätt och till slut är målet i sikte. Jag är trött, så trött, men mår trots allt bra och är så glad att gå i mål. Välkomnad av hejaklacken förstås! Löpningen tog 2:47, 23:e plats i åldersgruppen. Totaltiden blev 7:13:15 och en 20:e plats. Min långsammaste triathlon på halvironmandistans och högst troligt det sista jag gör som innebär så lång sammanhängande löpning.
 |
| På upploppet |
 |
| Nöjd (och trött) i mål |
Totalt sett en fantastisk dag och jag är mycket nöjd med min insats. Och med hejaklackens. Hade inte varit hälften så kul utan dem.
