Nåja, nyårshelg hos vänner egentligen men nya skidorna var med och tanken var att de skulle få träffa snö för första gången när vi var i Dalarna. Härhemma är det dåligt med snö och om det nu snöar så töar det bort på en gång för att sedan frysa på. Nu var förhållandena inte mycket bättre i Falun, barmark och plusgrader. M och jag åkte och handlade och rekade hur det såg ut vid Lugnets skidstadion och där fanns en slinga på 2,5km och folk som åkte. På grund av värmen var det grynigt och isigt och svårt att få fäste enligt en kille vi frågade men vi bestämde att prova nästa dag. Vi gick en promenad och nere vid sjön Runn var det faktiskt en person ute och åkte skridskor men annars var det inte mycket till vinterkänsla. Fast en vacker solnedgång.
Skridskoåkaren behagade inte åka så han/hon syntes mot allt det rosa
På nyårsaftons förmiddag åkte vi så till skidstadion och köpte oss varsitt dagskort. När jag skulle blippa dem fick jag felmeddelande att de inte gällde ännu och ser att det står 1/1-2017 på dem. Och då hade vi stått med skidorna i hand när vi köpte korten... Jaja, fel kan det bli och vi bestämde oss för att köra ändå.
Inte mycket snö förutom just i spåret
Det är +9 och vi hasar iväg. M har vanliga skidor och dåligt fäste, jag har vallningsfria men inget vidare fäste jag heller. Uppför blir det saxningspromenad och nerför är det läskigt att stå fast i spåren när det svänger. Ramlar en gång när jag försöker ploga nerför en sväng där andra far förbi medan de tar snabba små kliv med skidorna. Har en del att jobba på tekniken där. Vi kör två varv och då känner sig M klar och går till bilen medan jag kör ett varv till. Det tar en timme att köra de tre varven, inte särskilt imponerande men vi är i alla fall nöjda när vi är klara.
Nu är utrustningen invigd i alla fall
Nyårsfirandet är lugnt och alkoholintaget också. På nyårsdagen är jag uppe först och äter en skål fil med banan och müsli - det finns ju biljetter som gäller idag som i alla fall jag vill passa på att använda innan vi ska vidare. Det är betydligt kallare med flera minusgrader så jag hoppas på bättre före. Framme vid Lugnet är det nollgradigt och nypistat och fint men spåren känns isiga. Blir lite nervös att det ska gå för fort nerför men ger mig iväg.
Uppförsbackar och nerförsbackar förresten, det är mycket måttligt kuperat men i en lite längre nerförsbacke som svänger svagt vänster åker jag omkull i alla fall. Och jag blir så arg på mig själv! Hur korkad kan man vara? Stå stel som en pinne och tänka att "det går för fort, jag kommer inte att kunna svänga, jag kommer att ramla", det är ju som att be om det! Slår i rumpan men ingen fara - och tror faktiskt att ingen såg heller. Först tänker jag åka hem efter första varvet, vill inte åka den där backen igen men så skärper jag mig och kör vidare. Och nästa gång går det bra och jag håller mig på benen resten av passet. Kör tre varv som tar lite knappt en timme, totalt 15km på två timmar, fördelat på två dagar. Det blir sex timmar på 45km och det ska köras i ett sträck. Hm.
Nöjd att ha provat skidorna men svårt att vara nöjd med själva åkningen. Tur att vi ska till Vemdalen nästa helg och ännu mer tur att jag lyckades hitta skidlektion att boka i Klövsjö. Nybörjarlektion på två timmar, hoppas det ger den input jag behöver för att komma vidare. Och hoppas att jag inte får alltför ont i min bökiga vänsterfot som tyvärr bråkat även i de nya rymligare pjäxorna. Och framför allt - hoppas det blir snö hemma så jag kommer att kunna träna. Halvvasan är 28/2 och kommer allt närmare...
