Träningsupplägg

Tillsammans med min coach har vi lagt upp en grovplanering för året. Det är en tydligare struktur än tidigare, är periodiserat i intensitet och med grenspecifikt fokus några veckor i taget simning/löpning/cykling. Dessutom två styrkepass och ett yogapass i veckan. Det känns riktigt bra, nu avslutas perioden med mer intensiv simning och mängdträningen börjar ge resultat. Kanske inte så mycket på farten ännu men på tekniken. 

In action, tyvärr lite suddig. Jag håller huvudet lite väl lågt och det är bland annat sådant som det är nyttigt att få bildbevis på. 

Nästa vecka trappas löpningen upp och jag hoppas det kommer att gå bra. Senaste gångerna har jag haft lite känning av utsida vänster knä och några skador har jag inte tid med. Särskilt inte löparknä som jag tyvärr haft tidigare så nu är det mycket stretch som gäller. 

Löpningen går annars bra, jag springer över en mil i lugn takt utan problem och tycker till och med att det är skönt bitvis. Dock inte om låren när det är kallt, blodcirkulation i fettdepåerna är det dåligt med...

Cykling har mest blivit jobbpendling kompletterat med någon egen runda eller med Fredrikshof. Tyvärr går det ofta för fort när jag kör med andra, inte så att jag inte hänger med men så att det blir högre intensitet än det som är tänkt. Och det är viktigt att hålla sig i rätt intensitetszon för att få ut det mesta av träningen. Ska det vara zon2 (lugnt) så ska det och det är där fokus ligger nu. 

På gymet tränar jag överkropp+bål en dag och ben+bål en dag. Överkropps- eller benövningar varvas med stabilitetsövningar för bålen, främst med hjälp av en pilatesboll. Eftersom jag nyss börjat med styrketräning på gym så är det lägre vikt och fler repetitioner så muskler och senor vänjer sig, adaptationsfasen. Sedan ska det bli tyngre vikter och färre repetitioner för att bygga styrka. Det är rätt kul på gymet, mycket olika saker att göra och kul också att kolla in andra. Men det tar nog ett tag innan jag på ett självklart sätt sällar mig till muskelbyggarna i skivstångsavdelningen. Ibland tror man ju att det skett en olycka när någon vrålar och man hör en krasch men det är bara någon som lyft tungt och sedan släppt ner vikten på golvet :-).

Jag fortsätter också med yoga, i mitt tidigare liv tyckte jag bara det var jobbigt och inget för mig men nu älskar jag det. Visst är det jobbigt men man gör så mycket annat än att sitta i skräddarställning (som är typ det jobbigaste jag vet) och jag mår bra av kombinationen av mental närvaro, andning och fysisk ansträngning. Vissa övningar är oväntat lätta medan andra är löjligt svåra. Jag kan till exempel utan större besvär ligga på rygg med hopvikta ben men bara med stor ansträngning och hjälp komma upp i brygga. Men man säger ju att övning ger färdighet. 

Såhär ser mitt 2018 ut i stora drag. Det är flera av loppen jag inte anmält mig till ännu och något kan säkert tillkomma. 

28/4-5/5: Träningsvecka på Mallorca

5/5: Mallorca triathlon, olympisk distans

19/5: Skandisloppet, 167km cykling 

2/6: Siljan runt, 160km cykling

9/6: Stockholm swimrun, 23km löpning och 4000m simning

16-17/6: Styrkeprøven, 543km cykling Tronheim-Oslo

6 eller 7/7 Vansbrosimningen, 3000m. Del 1 i Klassikern

30/7: The Reaper swimrun, 25,5km löpning och 7500m simning (behöver partner)

25/8:  Sala Silverman, triathlon medeldistans (=halv Ironman)

1/9: något av ÖtillÖ swimrun sprint, Badsjötriathlon sprint eller Gustavsberg Open Water, 3300m simning. Typiskt att allt kul krockar men säsongen är kort och det finns så många lopp så man kan ändå inte vara med på allt. 

29/9: Lidingöloppet, 30km löpning. Del 2 i Klassikern. 

Dessutom kanske Sportkullan Adventure Race den 14/7. Det är ett lopp för tjejer där man är tre personer i laget, banan är 100km och man ska ta sig fram på MTB, löpning och madrasspaddling. Låter jättekul. Vi skulle i så fall vara tre från Team Svea men det hänger lite på att vi kan rodda ett serviceteam som är obligatoriskt för alla lag för att sköta logistiken med utrustning. 

Och så har jag alltså bestämt mig för att stoppa in en klassiker när jag ändå håller på och tränar inför en Ironman 2019. Varför inte liksom. En Ironman är ju 3800m simning, 18mil cykling avrundat med ett maratonlopp så det gäller att ligga i. Som bonus får jag ju träna skidåkning igen nästa vinter. Det var väl ändå inte jag som sa att jag aldrig skulle köra Vasaloppet så det kunde inte bli någon Klassiker?

Premiärtur 2018

Nya året har börjat på bästa möjliga sätt, en cykeltur med likasinnade. Det blev en ganska lugn runda med Fredrikshof Farsta, samling vid simhallen dit jag tar mig på bara fem minuter. Helt perfekt. 

Turen gick via Huddinge till de beryktade backarna vid Pålamalm. Sista biten var det fri fart och jag var väl näst sist vid samlingsplatsen. Jag kommer nog aldrig någonsin att bli någon raket i uppförsbackar men det gör inget och de andra väntar ju. Idag var det enligt tradition skumpa till alla. Små glas som förde tankarna till fluortanten i skolan på 70-talet delades ut och så skålades det för backarna vi nyss cyklat uppför och för det nya året. Mycket trevligt. 

Efter den lilla hutten rullade vi vidare till Rosenhill och dagens fikastopp. Sista biten var en bra nerförsbacke där jag inte riktigt var med på noterna och genast hamnade en bit bakom. Helt hopplöst att köra ikapp men det är så det är när man inte känner till hur vägarna är och fram till fiket kom jag ju ändå, näst sist igen. Både uppför och nerför, hmmmm.

Under fikat pratades det bland annat om hur många mil man cyklat 2017. Jag som är riktigt nöjd med mina 695 mil var rejält distanserad av övrigas 900, 1500 och 1800 mil. Hur hinner man? Det är ju jättelångt även med bil...

Medan vi fikade hade det börjat regna och det bestämdes att vi skulle köra en lite kortare väg hem, över Vårsta. För min del kan de köra vilken väg som helst, jag har ingen koll på vägval och följer snällt med. Trots regnet höll jag mig varm förutom om fötterna, de är helt hopplösa. Jag har vattentäta vinterskor med ullstrumpor i men när det regnar så mycket rinner det in vatten via skaftet och blir blött ändå. Och kallt. Hemvägen gick via Tullinge och Huddinge och vartefter folk var nära hemma så droppade en efter en av, vi var 10 från början och fyra på slutet. Vid ett sista litet stopp skulle ledaren vika av hemåt och tackade för turen. Han sa då att "Nej, nu är jag lite fuktig" och det är ett typiskt exempel på hur cyklister underdriver, lite av en mentalitet att inte klaga eller skryta. En ofta humoristisk och skön jargong tycker jag. Hursomhelst var i alla fall jag sjöblöt när jag kom hem och duschen satt väldigt fint. 

Nu är träningsåret 2018 påbörjat. Resten av veckan blir det mycket simning då mellandagscampen fortsätter, det ser jag också fram emot :-)