Mallorca Triathlon 2018

Mallorca Triathlon på olympisk distans gick av stapeln den 5:e maj. Vältajmat med träningsveckan på Mallorca med Team Snabbare. Förutsättningarna var inte helt optimala, det ösregnade, jag hade inte löptränat på flera veckor, jag hade ont i ena foten och så kände jag av en förkylning. Icke desto mindre var jag och ett gäng till från gruppen uppe i ottan och åt frukost inför transport till andra sidan ön, Colonia de Saint Jordi. Själva bussresan blev ganska intressant med en chaufför som körde på vindlande småvägar så jag var orolig för att bli åksjuk. Alla rutor immade igen och chauffören fick ideligen torka bort imma för att se. Vid ett tillfälle stannade han för att kolla på kartan och vid nästan alla farthinder körde han så fort att allt i bussen (och cyklarna i släpet) hoppade. 

Nåja, vi kom helskinnade fram i alla fall och hämtade ut våra nummerlappar. Några bestämde sig för att inte starta i det dåliga vädret men jag hade bestämt mig för att köra ändå. Själva vädret var väl inte ett problem men det faktum att det kunde vara halt på asfalten så olycksrisken ökade på cyklingen gjorde att jag planerade att ta det lugnt i kurvor och hålla avstånd. 

Med all utrustning under kontroll så checkade jag in, gjorde ordning på min plats och lämnade påsen med överdragskläder. Starten blev något försenad och startordningen var lite förvirrad. Folk hade olika färg på badmössor från arrangören men det verkade inte stämma med startgrupperna. Första gänget släpptes iväg och sedan var det damernas tur. Jag gick i och började simma. Planen var att hålla utkanten av fältet på vänster sida för att undvika trängsel vid bojar men snart låg jag mitt i smeten och mer till höger. Navigeringen fungerade jättebra, det var stora gula bojar att navigera efter och varje gång jag tittade upp hade jag en boj rakt fram. Simningen var 1500m i hamnen, det var lite gungigt när vi var längs från land men allt gick bra och när jag passerat sista bojen spanade jag mot land efter målportalen. Jag såg den och simmade ditåt men alla andra var längre åt vänster. Då såg jag att det var startportalen och att målportalen låg mer åt vänster så jag korrigerade och resten gick bra. Jag simmade tills jag bottnade med händerna och gick upp sista biten. Av med simglasögon, simmössa och öronproppar och dra ner våtdräkten till midjan. Så joggade jag till min plats och drog av resten. 

Plastpåsen jag lagt på min låda med utrustning hade inte hjälpt ett dugg att hålla torrt. Jag tog på hjälm, glasögon, cykelskor och racebelt och tömde ur lådan på vatten. Springskorna var blöta i vilket fall men de behövde inte stå i vatten för det. Jag tog en liquid och stoppade två i bakfickan, sedan iväg. Jag lyfter ner cykeln från räcket och är på väg att slänga över ena benet - nej, man får inte cykla i växlingsområdet! Springer ut och hoppar på cykeln efter den tillåtna linjen. Jag har glömt att ställa in en lätt växel men kommer iväg bra ändå. Det regnar ihärdigt och är ganska kallt men jag tog inte på mig vindjackan. Tänkte inte ens tanken när jag växlade men det är inget att gräma sig över, bara att cykla på. Det är 38 kilometer. 

I den här tävlingen är drafting tillåten, man får alltså ligga i klunga. Tjejer får dock inte drafta på killar så jag cyklar ensam. Någon tjej som cyklar förbi är för snabb och någon jag kommer ikapp är för långsam så jag stretar på i regnet. Armarna är kalla så det gör ont av regnet som piskar och jag undrar lite lätt vad jag håller på med. Banan är ganska flack och jag tar det lugnt i de få kurvor som är. Det är en vändbana där man cyklar samma väg fram och tillbaka och någonstans vid vändpunkten avtar regnet. Strax efter kommer en klunga ikapp och kör om, någon ropar mitt namn och det är en av tjejerna från gruppen. Hon säger att jag kan hänga på dem men jag känner mig osäker eftersom det är en blandad grupp med både tjejer och killar. Hur funkar detta, man fick ju inte drafta på killar? Jag ligger bakom en kort stund innan jag kör om dem. Strax efter kör de om mig igen och tjejen ropar igen att jag ska hänga på så då gör jag det. Och oj vad det går! Det är så mycket lättare att ligga på rulle. All försiktighet att hålla avstånd är borta, eller jo, jag håller lite avstånd. Jag känner inte de andra i gruppen och vet inte hur det funkar i en sådan klunga, vid ett tillfälle tänker jag lägga mig framför tjejen jag känner men får tillsägelse att inte gå in framför. Nähä, då ligger jag bakom då. Jag känner mig stark och har inga som helst problem att hänga på trots ett betydligt högre tempo och så är vi tillbaka vid växling. 

Av med cykelutrustning och på med löparskorna. Strumporna får jag vrida ur först men det har i alla fall slutat regna. Nummerlappen har lossnat från ena fästet och hänger på trekvart så jag viker in den runt bältet och springer iväg. Eller i alla fall joggar. Tjejen från cyklingen försvinner i ett högre tempo och jag springer lite försiktigt för att känna hur foten känns. Det gör ont men inte värre än att jag kan springa i lugnt tempo så jag fortsätter. Det är en bana på tre varv, totalt 9 kilometer och jag tänker att jag tar ett varv i taget. Banan är mycket flack och när jag kollar på klockan så håller jag ett tempo på 6 minuter per kilometer. Ok, kan jag springa lugnt i det tempot så är det bara att fortsätta så långe det går. Det känns bra efter första varvet och när jag sprungit två varv kan jag lika gärna fortsätta med det tredje. Det gör ont i foten men det går att springa och nu är jag snart framme. Strax före målet står de andra från gruppen och coachen tar ett kort på mig. 

Det är inte så vackert och var är den så kallade löptekniken? Farm med höften, stolt hållning, armarna nära kroppen... Det finns lite att jobba på där fortfarande kan man säga. I mål kommer jag i alla fall och får medalj. Går för att byta om, packa utrustningen och äta paella med de andra. 

Allt var plaskblött. 

Ombytesklädena var i alla fall torra.

Paellan var fantastisk! Sedan börjar det bli dags att gå till bussen och en kompis och jag går för att hämta ut cyklarna. Vi passerar prisutdelningen och jag hör speakern säga mitt namn. Men vadå? Jag går för att kolla och då har jag kommit trea i min åldersklass! Upp på prispallen och så fick jag en plakett. Väldigt oväntat, visste inte att de hade priser i motionsklassen och även om jag vetat det så trodde jag inte min tid skulle räcka så långt eftersom jag sprang så långsamt. 

Jättekul att komma på pallplats! Och stort jubel när jag kom tillbaka till resten av gruppen. Tjejen jag kört med på cyklingen ville bjuda mig på ett glas vin. Hon fick med sig en öppnad flaska och små plastkoppar som alla som ville fick skåla med. Nästan generade med väldigt roligt!

Jag var sist i mål av alla i gruppen som fullföljde men ändå den enda som fick pris. Det gäller att ha rätt ålder inne ;-)

Medalj och plakett. 

På det slutgiltiga resultatet är jag till och med tvåa, ettans tid struken av någon anledning. Och jag var bara 25 sekunder efter den som var före mig. Otroligt kul, kan nästan inte fatta det själv. Hoppas jag kan få ordning på foten för det här vill jag fortsätta med!

Träningsvecka på Mallorca 1-8/5 2018

En vecka går fort när man har kul, är redan hemma igen efter Mallorca och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det fanns ett digert träningsschema där det inte var meningen - eller ens möjligt - att man skulle hinna med allt. I samråd med coachen skulle jag ha fokus på cykling och även få med en del simning och yoga. Dessutom en triathlonträning på olympisk distans, kommer i eget inlägg. 

Varje morgon kunde man börja med träning före frukost: simning, löpning eller yoga. Efter frukost startade oftast en kortare och en längre cykeltur och varje dag avslutades med yoga och infomöte. Det fanns också bergslöpning, äventyrssimning och swimrun samt löp- och simteknik att välja på. Ett smörgåsbord av träning som en av ledarna sa. Jag hade i förväg bokat in mig på Stora Bergsturen och Sa Calobra som innebar att man åkte buss till startplatsen. 

Första dagen (ankomstdag, tisdag 1/5) hade jag tänkt att fixa med hyrcykeln och ta en liten provtur och sedan vara med på en yogaworkshop men det blev inte riktigt som planerat. Det visade sig att jag skulle få cykeln senare och workshopen blev mer av en föreläsning under tak i hällregn. 

Intressant ändå hur allt hänger ihop i kroppen och hur stor del bindväven spelar i hur vi kan röra oss. Det är bara att fortsätta med yoga.

Efter välkomstmötet tittade jag till min hyrcykel och så var det middagsbuffé på hotellet. Jag hade träffat min rumskompis på flyget eftersom vi var bokade på platserna bredvid varandra och efter middagen gjorde vi ganska tidig kväll. 

Dag 2, onsdag 2/5, började med simning i poolen före frukost. Det var en inomhuspool i en simhall i närheten av hotellet och vi gick dit tillsammans. Det hade klarnat upp och verkade bli en fin dag. 

Det var två coacher på plats och passer var indelat i tre delar med olika teknikövningar och en serie. Kul att simma för någon annan och hon sa att jag hade fin teknik. 

Sedan cykling, jag skulle cykla den längre turen och fick lite stressigt att sätta på pedaler och byta sadel som jag inte hunnit dagen innan. Kommer till gruppen när de redan börjat genomgången och inser att jag är enda tjej men bestämmer mig för att stanna kvar. Det var två ledare och skulle dela gruppen om behov fanns. Vi rullar iväg i ganska bra fart men efter bara någon mil eller två så kör en kille i ett hål och får punktering. 

Den fixas ganska smidigt och vi fortsätter. Fika i Santa Maria efter ca 5 mil och det har gått jättebra, inga problem att hänga med alls. På denna tur var två fikastopp inplanerade och nästa är hos en norrman i en liten by som hette Caimari. Ett riktigt cykelfik "Sa Ruta Verde" med tröjor, olika tillbehör och god fika. 

Resten av vägen hem får jag kämpa lite på sina ställen men hänger på bra. Och det går faktiskt ganska fort, vi snittar en bit över 30 en stor del av sträckan tillbaka till Alcudia. Riktigt nöjd med dagen som avslutas med yoga i solen, middag på stan och glass på hemvägen. 

Hamburgare som var god men inte så lätt att äta snyggt. 

Tredje dagen (torsdag 3/5) var det dags för Stora Bergsturen. Det var buss till olika startplatser beroende på hur utmanade runda man ville ha. Peppad av gårdagen och beskedet att det egentligen bara finns en "Stora Bergsturen" och att den startar i Andratx så följde jag med dit. Därifrån rullade vi i två grupper, en snabb och en jättesnabb så jag valde den snabba. 

Det började med en klättring och en nerförskörning. Jag och en tjej till gick lite före resten av gruppen och i uppförsbackarna som följde så kom vi ikapp den jättesnabba gruppen och hängde på dem istället. Det kändes ganska lätt men man var väl medveten om att det var en lång dag och många höjdmeter som väntade. Första fikastället låg fantastiskt vackert med terasser ner mot havet. 

Det är vackert var man än tittar på Mallorca, en lustig blandning av karga berg och frodig grönska. Blå himmel och blått hav gör inte det hela sämre. 

Det fortsatte att flyta på bra till lunchen i Deia. Ytterligare ett fantastiskt fint ställe vid foten av ett berg. Tydligen ett berg vi skulle upp på. Fast först lunch!

En smarrig sallad senare och med påfyllda drickaflaskor var det dags att ge sig på Puig Major, eller "Piggen" som den kallas. En nätt liten uppförsbacke som pågår konstant i 14 km. Det var segt kan jag meddela men upp kom jag. Ont i ljumskarna som bara den med glad förstås att vara uppe så gjorde jag som man inte ska och lyfte cykeln över huvudet. 

Sedan var det faktiskt mest nerför kvar, tack och lov. Först till Coma Café där Marika från Team Snabbare stod med depåbil som jag försåg mig rejält av och sedan vidare. Nu blev det lite kuperat och med tunga ben hamnade jag lite efter men efter en stund kom några andra från gruppen ikapp och vi körde vidare ihop. Från Pollenca var vi sex som körde sista biten tillsammans och en kille som varit där tidigare visade vägen på trevliga småvägar. En mycket utmanande och härlig dag. Missade dock yogan tyvärr, den hade behövts. 

Fjärde dagen (fredag 4/5) stod äventyrssimning på schemat. Tur att jag inte tänkt cykla för det regnade och cykelturerna blev inställda eller uppskjutna. Yogan hölls under tak på scenen vid poolbaren och vi gjorde vårt bästa för att locka fram solen med solhälsningen. 

Ungefär här börjar jag känna av halsen, det kliar och jag har lite hosta som river men annars inte ont och jag bestämmer mig för att träna som planerat. Har en lugn förmiddag eftersom det är samling för simningen först kl 13. Det är en bit från hotellet och man kan springa eller cykla dit, jag bestämmer mig för att cykla i våtdräkten. Det regnar och ser nog lite kul ut med cyklister i våtdräkt och hjälm. 

Vi ska simma runt ön i bakgrunden och fortsätta en bit åt vänster (i bild), ta sikte mot en klippa ca 1 km bort, vända efter klippan där det finns en badstege och simma tillbaka. Det blir ca 3000m och det finns ledare som simmar med. Det är första gången sedan i höstas som jag simmar i våtdräkt och första gången i saltvatten. Andningen funkar fint, vattnet är klart men inte gott och jag simmar på för mig själv. Jag hamnar ganska långt ut från land och senare visar det sig att jag även siktat mot fel klippa men till slut är jag på rätt ställe och vänder. Ledaren kollar upp att det går bra och frågar om jag ska simma runt ön tillbaka också eller den kortare vägen. Jag kör på samma väg som jag kom och totalt simmar jag i 1 timme och 10 minuter. Är sist upp men jättenöjd och cyklar tillbaka till hotellet igen med våtdräkt och allt. 

Dagen avslutas med ett yogapass igen, inomhus denna gång, och sedan festmiddag inne i Alcudia. 

Det är gott och trevligt men jag gör tidig kväll eftersom jag ska upp tidigt nästa morgon inför triathlontävlingen. 

Dag 5 (lördag 5/5). Triathlontävling på olympisk distans i Colonia de Saint Jordi. Se eget inlägg. 

Och på den sjätte dagen (söndag 6/5) vilade hon. Hostar en hel del och coachen tittar strängt på mig och säger att jag inte får träna om jag inte mår bra. Lovar att ta det lugnt så det blir "bara" morgonyoga, tekniksimning i havet och eftermiddagsyoga. Plus en ganska lång promenad längs stranden med några träningskompisar som också hade en lugn dag. 

Dekokt på ingefära, citron och kanel. 

Lite sand mellan tårna och vågskvalp mot fötterna var härligt!

Medusin. Nu måste det bli bra!

Middag nere vid hamnen. Det vackra vädret är tillbaka men det är inte särskilt varmt på kvällen. 

Dag 7 (måndag 7/5). Dags för Sa Calobra! Det är ett måste för cyklister på Mallorca har jag förstått. Sa Calobra är en by som ligger vid havet och enda vägen dit är en 12 km lång serpentinväg. Därav namnet Sa Calobra som tydligen betyder "ormen". Vi åker buss dit och blir avsläppta vid Coma Café. Nu är det 2 km uppför och 10 km nerför till havet. På tillbakavägen alltså 10 km uppför och 2 km nerför och det finns ingen annan väg att ta. 

Över denna bergskam och låååångt ner (och upp) ska vi. En ledare kör lugnt nerför och jag håller mig kvar bakom honom. Det går fort nog ändå men känns tryggt. Man ligger i bocken hela tiden, bromsar inför kurvorna, släpper bromsen och rullar genom kurvan och så fortsätter det i en skön takt. Det tar knappt 20 minuter att åka ner. Rekordet upp är visst 22,5 minuter - man undrar hur det är möjligt...

Det står en fotograf i backen och tar kort på alla. Somliga köper bilderna, bland annat jag. 

Kort paus innan vi kör uppåt igen. Jag och några till som vet att vi kör långsamt uppför startar lite före de övriga och det känns skönt. Jag tuffar på i min egen takt och det går inte så fort men är inte så farligt jobbigt heller. Dessutom har man bra överblick över vägen och ser i många fall flera serpentiner framåt hur vägen går. För att inte tala om utsikten! Slösade ingen tid på att stanna och fota men det var fantastiskt vackert med bergen, vägen, havet och himlen. 

Vägen var smal så bussar kan inte mötas och därför får bussar köra nerför på förmiddagen och uppför på eftermiddagen. Det innebar att vi mötte en del bussar på vägen upp. Min hastighet var ju ytterst beskedlig men det var ändå obehagligt vid några möten där det var riktigt trångt. En gång blev jag förbivinkad att cykla på fel sida av bussen och en gång fick jag stanna och vänta men allt gick ändå bra. 

De tog kort även uppför som man kunde köpa. Efter ungefär halva backen började några andra från gruppen att cykla förbi mig och väl uppe var vi några som stannade och pustade ut samtidigt. 

Nu är det värsta gjort. Fram till skylten tog det 52:28 vilket är en helt ok tid. Sedan fick man tillbaka med ränta i de härliga utförskörningarna som väntade. Fika hos norrmannen igen, denna gång hade jag gjort mig förtjänt av en smoothie och en bagle med lax. 

Fick kämpa lite på tillbakavägen, vet inte om jag kan skylla något på förkylning eller om benen helt enkelt jobbat klart för dagen. Jag kom tillbaka tillsammans med gruppen i alla fall och denna gång hann jag med eftermiddagsyogan. Sedan "sista kvällen med gänget" och nachotallrik på ett steakhouse. Triathlonfolk är verkligen sköna, det var många skratt och dråpliga historier om olika lopp de varit med i. Inspirerande också. 

Sista dagen (tisdag 8/5), hemresa och transferbussen skulle hämta kl 9:15. Jag hann en sista morgonyoga på stranden före frukost och utcheckning. Men jag kommer tillbaka, detta var något av det roligaste jag gjort!

Och väl på Arlanda kom min väska i första omgången, har väl aldrig hänt förut. Ett bra avslut på en bra resa. Tack Team Snabbare, alla ledare och andra deltagare!