Mallorca Triathlon 2018

Mallorca Triathlon på olympisk distans gick av stapeln den 5:e maj. Vältajmat med träningsveckan på Mallorca med Team Snabbare. Förutsättningarna var inte helt optimala, det ösregnade, jag hade inte löptränat på flera veckor, jag hade ont i ena foten och så kände jag av en förkylning. Icke desto mindre var jag och ett gäng till från gruppen uppe i ottan och åt frukost inför transport till andra sidan ön, Colonia de Saint Jordi. Själva bussresan blev ganska intressant med en chaufför som körde på vindlande småvägar så jag var orolig för att bli åksjuk. Alla rutor immade igen och chauffören fick ideligen torka bort imma för att se. Vid ett tillfälle stannade han för att kolla på kartan och vid nästan alla farthinder körde han så fort att allt i bussen (och cyklarna i släpet) hoppade. 

Nåja, vi kom helskinnade fram i alla fall och hämtade ut våra nummerlappar. Några bestämde sig för att inte starta i det dåliga vädret men jag hade bestämt mig för att köra ändå. Själva vädret var väl inte ett problem men det faktum att det kunde vara halt på asfalten så olycksrisken ökade på cyklingen gjorde att jag planerade att ta det lugnt i kurvor och hålla avstånd. 

Med all utrustning under kontroll så checkade jag in, gjorde ordning på min plats och lämnade påsen med överdragskläder. Starten blev något försenad och startordningen var lite förvirrad. Folk hade olika färg på badmössor från arrangören men det verkade inte stämma med startgrupperna. Första gänget släpptes iväg och sedan var det damernas tur. Jag gick i och började simma. Planen var att hålla utkanten av fältet på vänster sida för att undvika trängsel vid bojar men snart låg jag mitt i smeten och mer till höger. Navigeringen fungerade jättebra, det var stora gula bojar att navigera efter och varje gång jag tittade upp hade jag en boj rakt fram. Simningen var 1500m i hamnen, det var lite gungigt när vi var längs från land men allt gick bra och när jag passerat sista bojen spanade jag mot land efter målportalen. Jag såg den och simmade ditåt men alla andra var längre åt vänster. Då såg jag att det var startportalen och att målportalen låg mer åt vänster så jag korrigerade och resten gick bra. Jag simmade tills jag bottnade med händerna och gick upp sista biten. Av med simglasögon, simmössa och öronproppar och dra ner våtdräkten till midjan. Så joggade jag till min plats och drog av resten. 

Plastpåsen jag lagt på min låda med utrustning hade inte hjälpt ett dugg att hålla torrt. Jag tog på hjälm, glasögon, cykelskor och racebelt och tömde ur lådan på vatten. Springskorna var blöta i vilket fall men de behövde inte stå i vatten för det. Jag tog en liquid och stoppade två i bakfickan, sedan iväg. Jag lyfter ner cykeln från räcket och är på väg att slänga över ena benet - nej, man får inte cykla i växlingsområdet! Springer ut och hoppar på cykeln efter den tillåtna linjen. Jag har glömt att ställa in en lätt växel men kommer iväg bra ändå. Det regnar ihärdigt och är ganska kallt men jag tog inte på mig vindjackan. Tänkte inte ens tanken när jag växlade men det är inget att gräma sig över, bara att cykla på. Det är 38 kilometer. 

I den här tävlingen är drafting tillåten, man får alltså ligga i klunga. Tjejer får dock inte drafta på killar så jag cyklar ensam. Någon tjej som cyklar förbi är för snabb och någon jag kommer ikapp är för långsam så jag stretar på i regnet. Armarna är kalla så det gör ont av regnet som piskar och jag undrar lite lätt vad jag håller på med. Banan är ganska flack och jag tar det lugnt i de få kurvor som är. Det är en vändbana där man cyklar samma väg fram och tillbaka och någonstans vid vändpunkten avtar regnet. Strax efter kommer en klunga ikapp och kör om, någon ropar mitt namn och det är en av tjejerna från gruppen. Hon säger att jag kan hänga på dem men jag känner mig osäker eftersom det är en blandad grupp med både tjejer och killar. Hur funkar detta, man fick ju inte drafta på killar? Jag ligger bakom en kort stund innan jag kör om dem. Strax efter kör de om mig igen och tjejen ropar igen att jag ska hänga på så då gör jag det. Och oj vad det går! Det är så mycket lättare att ligga på rulle. All försiktighet att hålla avstånd är borta, eller jo, jag håller lite avstånd. Jag känner inte de andra i gruppen och vet inte hur det funkar i en sådan klunga, vid ett tillfälle tänker jag lägga mig framför tjejen jag känner men får tillsägelse att inte gå in framför. Nähä, då ligger jag bakom då. Jag känner mig stark och har inga som helst problem att hänga på trots ett betydligt högre tempo och så är vi tillbaka vid växling. 

Av med cykelutrustning och på med löparskorna. Strumporna får jag vrida ur först men det har i alla fall slutat regna. Nummerlappen har lossnat från ena fästet och hänger på trekvart så jag viker in den runt bältet och springer iväg. Eller i alla fall joggar. Tjejen från cyklingen försvinner i ett högre tempo och jag springer lite försiktigt för att känna hur foten känns. Det gör ont men inte värre än att jag kan springa i lugnt tempo så jag fortsätter. Det är en bana på tre varv, totalt 9 kilometer och jag tänker att jag tar ett varv i taget. Banan är mycket flack och när jag kollar på klockan så håller jag ett tempo på 6 minuter per kilometer. Ok, kan jag springa lugnt i det tempot så är det bara att fortsätta så långe det går. Det känns bra efter första varvet och när jag sprungit två varv kan jag lika gärna fortsätta med det tredje. Det gör ont i foten men det går att springa och nu är jag snart framme. Strax före målet står de andra från gruppen och coachen tar ett kort på mig. 

Det är inte så vackert och var är den så kallade löptekniken? Farm med höften, stolt hållning, armarna nära kroppen... Det finns lite att jobba på där fortfarande kan man säga. I mål kommer jag i alla fall och får medalj. Går för att byta om, packa utrustningen och äta paella med de andra. 

Allt var plaskblött. 

Ombytesklädena var i alla fall torra.

Paellan var fantastisk! Sedan börjar det bli dags att gå till bussen och en kompis och jag går för att hämta ut cyklarna. Vi passerar prisutdelningen och jag hör speakern säga mitt namn. Men vadå? Jag går för att kolla och då har jag kommit trea i min åldersklass! Upp på prispallen och så fick jag en plakett. Väldigt oväntat, visste inte att de hade priser i motionsklassen och även om jag vetat det så trodde jag inte min tid skulle räcka så långt eftersom jag sprang så långsamt. 

Jättekul att komma på pallplats! Och stort jubel när jag kom tillbaka till resten av gruppen. Tjejen jag kört med på cyklingen ville bjuda mig på ett glas vin. Hon fick med sig en öppnad flaska och små plastkoppar som alla som ville fick skåla med. Nästan generade med väldigt roligt!

Jag var sist i mål av alla i gruppen som fullföljde men ändå den enda som fick pris. Det gäller att ha rätt ålder inne ;-)

Medalj och plakett. 

På det slutgiltiga resultatet är jag till och med tvåa, ettans tid struken av någon anledning. Och jag var bara 25 sekunder efter den som var före mig. Otroligt kul, kan nästan inte fatta det själv. Hoppas jag kan få ordning på foten för det här vill jag fortsätta med!