Stockholm Swimrun 2018-06-09

Dags för premiärlopp i swimrun. Den där ganska nya sporten där man springer och simmar om vartannat. Oftast i par och med en lina mellan deltagarna. Man har förstås skor på sig och man får även ha paddlar och dolme. Ibland även fenor och så är det tillåtet med flythjälpmedel upp till en viss storlek, bara man har med sig all utrustning även i mål. Våtdräkt (och då en kortare så kallad swimrundräkt som är lite mer anpassad att springa i), simmössa och simglasögon är också standardutrustning. Om det var någon som sa att simning inte är en prylsport så hade den personen fel. 

Nåja, jag och min simkompis Carina hade bildat teamet Hade hellre cyklat och anmält oss till sprinten på Stockholm Swimrun. Galna teamnamn är visst också något som hör till på swimrun och vi som egentligen är starkast på cykel tyckte vi var fyndiga. Och vi var i gott sällskap med Double Trouble, Stubborn Turtles och allt vad de hette. Innan loppet hade vi tagit en PT-timme med en swimruncoach och sedan tränat på egen hand två gånger så vi kände oss lite säkra på att använda lina och hur vi skulle göra vid upp- och nergång i vattnet. 

Loppet startade vid Stora Skuggan och simningen var i Värtan. Sträckorna var 900m löpning, 300m simning, 900m löpning, 350m simning, 400m löpning, 150m simning och en avslutande längre löpning som enligt arrangören skulle vara 3700m men som var avkortad pga vägarbete och som nog inte var mycket mer än 2000m. Vi var på plats i god tid, det var racemeeting med information och vi bytte om. 

Det var soligt och riktigt varmt. Vi väntade med att dra på våtdräkten på överkroppen men till slut var det dags och så närmade det sig start. 

Vår taktik var att börja lugnt. Carina har problem med ett knä och jag har haft ont i en fot och knappt tränat löpning så Carina skulle springa först och hålla ett lugnt tempo. Vi joggar iväg och snart är de flesta framför oss. Vi kommer till första simningen som går längs kanten och börjar simma. Jag simmar först och försöker hålla kurs efter de som är framför då jag inte ser var vi ska gå upp. Efter ett tag ser jag inte mycket alls då glasögonen immar igen och jag måste stanna och skölja dem. Sedan går det bättre men vi har kommit lite onödigt långt från land. Det känns som 300 mycket långa meter men simningen går ändå bra och vi simmar om en del långsammare simmare. 

Vi kommer upp och joggar iväg, löpningen går genom skogen med stenar och rötter men även lite svalka. Nästa simning startar vid en strand och vi ska simma runt en udde med ett hus. En av tjejerna i paret som går i före oss ramlar och skrattar, jag tror hon snubblat till men när jag går i märker jag att det är jättemjuk lerbotten. Man sjunker ner till en bra bit upp på vaden och det är inte lätt att hålla balansen. Vattnet är helt grått och jag som behövde skölja glasögonen för att undvika imma... Jag simmar några meter, sköljer glasögonen och så är vi iväg. Nästan direkt simmar jag in i en knotig trädstam strax under ytan och en annan deltagare säger att vi måste hålla ut längre från kanten. Ok, vi kommer loss och simmar på. Denna simning ska vara längre än den förra men känns mycket kortare. Det är bara runt udden och förbi en brygga så ska vi upp igen. 

Nu kommer en kort löpning och en ännu kortare simning innan den avslutande längre löpningen. Det är varmt och vi väljer att stanna till och ta av nummerlappsvästen, dra ner våtdräkten till midjan och dra på nummerlappen igen. Sedan känns det ganska ok att springa. Carina ska springa först men jag är lite ivrig och råkar dra iväg men kommer på mig själv och lugnar ner tempot. Vi joggar lugnt ända in i mål och så har vi gjort vårt första swimrun. Vår simcoach och swimruncoach har bildat ett team och ska köra den långa banan, de står och hejar på oss i mål. Vi tror vi är sist med de säger att det är flera som gått i mål efter och när vi kollar resultatet är vi faktiskt sexa! Så himla kul!

Vi bestämmer på stående fot att köra långa banan nästa år, hoppas det blir så för detta var riktigt roligt. Fast innan dess blir det förhoppningsvis några fler lopp redan i år. Om både min fot och Carinas knä vill så kör vi The Reaper i slutet av juli, 25,5 km löpning och 7,5 km simning, dessutom jagade av två grim reapers (liemän). Det blir en utmaning som heter duga. Och så blev jag värvad till sprinten på Ångaloppet av en annan Lena så tanken är att vi ska köra det som Team Lena. Ska bara ha råd med alla anmälningsavgifter, men det är bara en prioriteringsfråga :-)