Tjejvätternträning

Om tre veckor ska jag köra Tjejvättern med Ride of Hope som gruppledare. Målet är 4 timmar och då behöver vi ha ett rullsnitt på ca 27km/tim över de 10 milen. Det är 16 st i gruppen varav jag bara känner en och det är flera som är nya på både cykling och gruppcykling. Idag hade jag bjudit in till en gemensam cykeltur för dem som kunde vara med. Många bor ju på andra ställen i landet än i närheten av Stockholm så det var fem deltagare som kom. Vädret var helt perfekt, soligt men inte för varmt och vi hade en kort säkerhetsgenomgång innan vi rullade iväg mot Ingarö. 

Nästan direkt insåg jag vad jag missat att informera om - lucka. I backen upp mot Coop blev det en stor lucka och jag fick sakta ner och vänta in. Efter ett kort stopp för att berätta om "lucka" och "kontakt" så fortsatte vi och kom i god ordning fram till elskåpet vid temposträckan. Där hade jag genomgång av tekniken vid gruppcykling och rotation, kunskapsnivån varierade i gruppen men jag hade några erfarna cyklister med också vilket kändes bra. Tempot var lugnt och vi cyklade fin gruppcykling bort till Björkvik för en gruppbild. 

Strålande väder och god stämning, vi tog samma väg tillbaka och beslutade att det räckte för idag. En av tjejerna var trött i benen efter en längre runda häromdagen så vi styrde kosan hemåt mot fikat. 

Det var som vanligt Tornhuset som var målet. Alla var nöjda med dagen och för mig var det värdefullt att ha träffat några samt att jag vet att de kan grunderna i gruppcykling. Vid fikat diskuterades i vanlig ordning cykling men ganska snabbt kom vi in på klassikern och så blev det prat om skidåkning för nästan hela slanten. En av tjejerna hade sin man med sig som support och när vi var klara tog han kort av oss gruppcyklande i Farstaviken. 

Inte ett ställe man normalt kör tvåpar men vad gör man inte för konsten?

Om tre veckor är det som sagt en betydligt större grupp och dessutom ett lopp med många deltagare där det kan bli stökigt. En utmaning men en rolig sådan. 

Skandisloppet 2017

Årets upplaga av Skandisloppet blev en helt annan upplevelse än förra året. Då körde jag som ledare för Fredriskshofs sub11 Stockholm och fick lämna gruppen efter bara en mil och tre punkteringar. Ett trasigt däck var orsaken och efter att ha fått det fixat blev det korta banan istället för långa. Riktigt blåsigt och kallt var det dessutom. 

I år var det helt andra förutsättningar, jag körde som ledare för en grupp med tjejer från Team Sky Blue som ville köra i 26-28 km/tim. Vi var sex totalt och kom överens om att ta det lugnt och stanna i alla tre depåer. Vi rullar iväg i soligt men lite kyligt väder och hittar en lagom fart. Det blåser lite över den uppländska slätten men inte så farligt, vi rullar på och har det riktigt trevligt. På väg in mot den första depån vid Wenngarn efter 43km står en fotograf och visst cyklar vi snyggt!

På depån finns bullar, godis, bananer och dricka. Vi fikar och hejar på lite andra cyklister vi känner, ett annat gäng från TSB som kör lite snabbare är där men åker innan oss. Vi passar på att klämma ihop oss på en liten groupie innan vi rullar iväg igen. 

Nöjda efter fikat rullar vi vidare. Skandisloppet är 167km och har tre depåer, nästa är i Härkeberga och dit är det bara 37km. Cyklingen går bra, vi tar det mycket lugnt uppför men trampar på utför och håller en lagom fart på platten. Snittet ligger på ca 27 och det är precis enligt plan. Så dyker ladan i Härkeberga upp och där stannar vi för lite mat och toabesök. En tjej passar också på att justera växlarna som krånglar lite. 

Matpaus i solen. 

Växelmek av loppets cykelservice. 

Dags att ta av benvärmarna, premiär för i år med kortbyxor. Bakfickorna blir rätt fulla med extrakläder när det är varmt...

Med påfylld energi drog vi vidare mot församlingsgården i Järlåsa, bara 30km dit men nu började det kännas lite i benen på en av tjejerna som aldrig cyklat så långt tidigare. Hon kämpade på och vi pausade igen i depån och fyllde på med bullar och godis. Ingen risk att gå ner i vikt här inte. Under hela loppet hade vi varit i depå samtidigt som Ride of Hope Stockholm och nu stack de ut precis före oss. Jag tänkte att eftersom vi hållit jämna steg hela vägen så kunde vi gå upp och lägga oss bakom dem för att alla skulle få en behaglig resa sista biten. Efter en stund var vi ikapp och sedan låg vi kvar där resten av loppet. Vi tackade efter målgång och samlade dessutom ihop pengar som vi satte in till deras insamling till förmån för Barncancerfonden. Kändes bra och lite kul att tacka på det viset. 

Vi var i mål på strax under 7 timmar med 6 timmar effektiv cykeltid. På något sätt har vi alltså lyckat spendera nästan en timme i depå... Jo, vi hade ett mycket kort stopp för en trasslande kedja också men inga andra problem överhuvudtaget. En mycket skön runda i solen under min nya paroll "långt och lugnt". Bra träning inför Jotunheimen men inte många höjdmeter, knappt 900 på nästan 17 mil.