Konditionstest och träningsprogram

För två veckor sedan var jag och gjorde ett konditionstest på en idrottsklinik. Jag slog på stort och gjorde triathlontestet med tillhörande 16-veckors träningsprogram. Själva testerna gjordes både på cykel och löpband, det började lite stillsamt med ett laktatttest på cykel. Motståndet höjdes var tredje minut och nivån av laktat i blodet mättes med stick i fingret inför varje höjning. Det var inte så ansträngande och testet avslutades när testledaren fått fram den nivå där laktatvärdena började stiga kraftigt. Sedan följde laktatttest på löpband, då ökades farten var fjärde minut och testet avslutades även där då laktatvärdena började stiga kraftigt. Det tog inte så lång tid, löpning är ju inte min bästa gren. 

Sedan finalen, VO2max-test. Nu skulle min maximala syreupptagningsförmåga testas på löpband. Jag fick en mask över näsa och mun och det var faktiskt inte så obehagligt som jag trott. Nu var farten konstant på 9 km/tim men lutningen på löpbandet ökades varje minut. Testledaren peppade och jag tuffade på. Det kändes ganska bra fram till sista höjningen då det snabbt blev mycket jobbigare. Jag viftade lite med handen och strax efter avslutades testet. Lite förvånade för jag trodde att man skulle köra på tills man typ stupade eller kräktes men tydligen så var resultatet klart då värdena slutat stiga. Jag fick stå still och andas en stund medan masken kopplades loss och så var testet klart. Riktigt kul att göra faktiskt och så ska jag göra om det om 16 veckor för att se min utveckling. 

Under de 16 veckorna har jag då som sagt ett träningsprogram att följa. Ett digert träningsprogram med olika typer av distans- och intervallpass både till cykling och löpning. Mycket att sätta sig in i men det ska bli roligt att träna mer strukturerat och förhoppningsvis även se resultat i form av ökad kapacitet på testerna och förstås att jag blir snabbare och orkar mer. Imorgon är det dags för första intervallpasset på cykel, "EB 5x8", vilket innebär fem st åttaminutersintervaller med två minuters vila mellan. Jag har tillbringat en lång stund till att läsa bruksanvisning och programmera cykeldatorn så den ska hålla reda på intervallerna åt mig. Nu kör vi!

Dalarnahelg

Semestern kickstartades på torsdagen med MTB och simning med L och T i Älta. Det blev en lagom lång och lagom svår MTB-runda, fika och sedan en simtur på 800m i Ältasjön som uppvärmning inför helgens utmaningar. Cykeln lämnades där och på fredagen hämtade de upp mig och så åkte vi och deras dotter till Vansbro där jag skulle simma Halvsimmet och de Öppen älv. Vi var i Vansbro i god tid och fick bra P-plats så vi hann äta våra medhavda smörgåsar, se barn och ungdomar göra simprovet på 200m och se de snabbaste i Halvsimmet gå i mål innan vi gick till min start. De vinkade av mig innan de fortsatte till sin start. Jag hade bestämt mig för att simma bröstsim utan våtdräkt och som tur är så är vattentemperaturen drägliga dryga 17 grader. Det är dock inte många andra som kör utan våtdräkt. 

Taggad/skräckslagen...

Starten har gått

Det ska vara mer lättsimmat i mitten av älven och simbanan är markerad med linor och bojar. Jag gör mitt bästa för att hålla till höger på banan eftersom jag simmar ganska sakta och det är trångt. Efter en stund passerar vi en boj och på den står det 1250m, jag har alltså bara simmat 250 meter... Men det är bara att mala på. Det går inte fort, jag blir ganska störd av andra simmare som simmar upp så nära bakifrån att jag sparkar på dem. Tycker de kan gott simma runt och det tar ett tag att komma in i rytmen igen för varje gång jag blir trängd. När vi svängt in i Västerdalälven kan man skymta målet långt borta, passerar bojar och broar och kan såsmåningom lägga handen på tidtagningsplattan. Jag hade hoppats på under 45 minuter men även fast jag missar med en dryg minut så är jag nöjd med att vara i mål. Halva Halvklassikern avklarad. 

En till medalj till samlingen

Efter dusch går jag och väntar in de andra, jag lyckas få syn på T i vattnet men L och dottern ser jag först efter målet. De har simmat dubbla distansen mot mig på 1tim 11min och jag tycker det är ganska snabbt för bröstsim, undrar just hur mycket nytta de haft av våtdräkter och medström. Vi äter och åker vidare till Vikarbyn. På lördagen har vi ledig dag med lite sightseeing och rekning av backen upp till Vidablick (med bil). Den backen är inte nådig men nu vet vi vad som väntar oss. Vi hämtar nummerlapparna och ser till att cyklarna är iordning inför loppet på söndagen. 

Så är det dags för Mörksuggejakten. 74km på mountainbike i Rättvik med omnejd och jag vet ärligt talat inte riktigt vad som väntar mig. Jag har aldrig kört MTB så långt och inledningen med backen till Vidablick är minst sagt respektingivande. Vi placerar oss modigt längst fram i fålla 6 då 1-4 är för seedade och tävlingsklasser och fålla 5 för snabba motionärer. 

Taggad till tänderna

Klockan 10 går starten, alla rullar samtidigt iväg genom Rättvik och så är vi där - vid början av Långbacken. Det är tjockt med cyklister framför oss och det är bara att följa med strömmen i det tempo strömmen håller. Backen går i tre etapper, först brant som följs av ett flackt parti, sedan brant som följs av ett mindre brant parti och slutligen brant och jättelångt innan man är uppe. Jag ligger på maxpuls men kan mala på även om det inte är tal om att ta i för spurtpriset som man tydligen kan vinna de sista 200 metrarna... Upp kommer jag i alla fall och när L stannar för att släppa ut lite luft så fortsätter jag. Hon kommer strax ikapp och förbi och så ser jag inte henne igen förrän i mål. 

I början av Långbacken

Jag kommer igång bra innan det blir köigt vid en spång och skogspromenad en ganska lång bit. Sedan rullar det på utan köer resten av loppet. Första och andra depån rullar jag sakta igenom och tar emot dricka och banan i farten och efter depå två kommer jag ikapp en grupp som håller ett för mig lagom tempo. Jag hakar på, det är ganska stökigt underlag en lång bit men jag känner mig pigg och stark. Vi kommer ut på grusväg och gruppen skingras, sedan hittar jag inte rätta flytet igen. Det är tröttsamt för kroppen med allt skakande, jag orkar inte stå hela tiden och det gör ont att sitta i stöket så farten sjunker. Jag har missuppfattat när depå tre ska komma och hinner misströsta lite men så är jag i alla fall där. Jag stannar och fyller på min Camelbak och får besked att det är 24km kvar, jag har då kört i tre timmar. Terrängen blir lättare en stund och jag får upp hoppet om en tid strax över fyra timmar men snart blir det svårkört igen. Jag blir omkörd av många men de flesta har blå nummerlapp och kör den korta banan. Sista depån rullar jag också igenom, nu vill jag bara komma i mål. Innan målgången passerar banan målområdet och sticker ut en till sväng i skogen med några riktigt branta backar. Inte riktigt snällt efter sju mil och inte går det fort. Till slut är jag i alla fall på målrakan och går i mål med en liten spurt. 

Trött men nöjd

Tiden 4:34:08, en halvtimme efter L, innebär plats 66 av 82 i dammotionsklassen. Totalt i motionsklassen är jag 1061 av 1111. Inte särkilt imponerande men just så är jag otroligt nöjd att jag fixade det. Och mountainbike är kul, kanske skulle det vara ännu roligare med en fulldämpad?

Triathlondebut

Så var dagen kommen. Dags för Stockholm Triathlon. Sprintdistansen som innebär 750m simning, 20km cykling och 5km löpning. Något jag gått crawlkurs inför och dessutom lagt ner löjligt mycket pengar på all möjlig utrustning. Men vadå, cykel hade jag ju innan och sen behöver man ju bara en baddräkt och ett par skor? Jo men skorna var inte billiga och så gick jag en kurs i löpteknik för att slippa få ont i knäna som jag fick tidigare i mitt liv när jag sprang. Och till simningen blev det inte bara en kurs utan två. Och en våtdräkt, neoprenhuva, en ny baddräkt, tre st simmössor (en köpt akut när en gick sönder), två par simglasögon, imspray, säkerhetsboj för simning i öppet vatten, fenor, dolme, klippkort på simhallen, tempotrainer, racebelt och säkert mer som jag glömt. Hursomhelst var jag åtminstone välförsedd med utrustning. Dock lämnades våtdräkten hemma eftersom jag fått andningsproblem vid två tillfällen när jag simmat med den så jag vågade inte chansa. Och så hade jag bestämt mig för bröstsim eftersom jag inte kommit så långt med min crawlträning i öppet vatten. Så min simutrustning denna race day bestod av tridräkten som jag hade hela loppet och simglasögon. Simmössa fick man av arrangören. 

Bilden är uppochner men ni fattar

Äter en stadig frukost och packar mina pinaler. Sambon skjutsar mig till incheckningen och jag är där i mycket god tid före min start som är 12:30. Jag kollar in växlingsområdet och placerar cykeln så nära banan för cykling som jag kan för att slippa springa så långt i cykelskor. Växlingsområdet är långt och jag går en runda från båda håll för att vara säker på att hitta min plats både inför cyklingen och löpningen. Jag kollar in simbanan, äter en smörgås och byter om. Växlingsplatsen är trång och jag fixar med uppställningen av mina saker så växlingarna ska funka smidigt. Så förberedd som jag kan så går jag till simstarten. 

Efter en kort uppvärmning är det vår tur att gå till vattnet. Jag sätter mig på bryggkanten och hoppar sedan i. Det är inte så kallt och jag hinner vänja mig vid temperaturen och skölja glasögonen före start. Jag ligger långt bak från början och kör bröstsim enligt plan. De som crawlar försvinner iväg och många bröstsimmare är också snabbare än jag men vi är ett gäng som håller samma takt ungefär. Det är inte trångt på banan utom lite vid bojarna och så på slutet då de från supersprinten som startade 10 minuter efter men simmar hälften så långt kommer ikapp. Bitvis är det ganska vågigt och jag tycker det är skönt att simma bröstsim och kunna planera min simning. Vid uppstigningen är det en trappa och då är det många som ska upp samtidigt. Jag känner mig lite ostadig och klättrar upp på händer och fötter och så är simningen avklarad. När jag springer till cykeln känner jag att det gör ont i höger knä men ignorerar det, jag tänker att det hinner gå över under cyklingen och det gör det också. 

På med racebältet, glasögon och hjälm. I med en liquid samtidigt som jag torkar av fötterna och tar på strumpor och cykelskor. Hakar ner cykeln från räcket och springer (nåja) mot cykelstarten. Jag har kommit ihåg att lägga i en lätt växel och kommer iväg smidigt. Vi ska köra Norr Mälarstrand, Västerbron och Söder Mälarstrand fram och tillbaka två varv. Fyra gånger över Västerbron alltså, jag har föreställt mig det som jobbigt men det går förvånansvärt lätt. Och det går bra på platten också, jag cyklar om ganska många och blir bara omkörd av någon enstaka. Tillbaka vid växlingsplatsen hänger jag upp cykeln, tar av hjälmen, byter till löparskor och sätter på mig skärmen. 

Så är jag iväg på löpningen. Momentet jag fasat för och tränat minst på. Men jag vet att efter cykling är man lite fartblind så det går ofta fortare än man tror. Så också idag, kilometer efter kilometer tickar på med tider runt 5:45. Många springer förbi men jag passerar även några och det är många som håller liknande tempo. Det finns kanske hopp för mig som löpare ändå? Det är jobbigt men går bra, uppe vid slottbacken står sambon och fotar, jag ger honom skärmen som blåste av på Vasabron och som jag innan jag hann tänka vände och plockade upp. När jag passerar honom ser jag att kyrkklockan är fem i två, jag inser att jag inte kommer att klara guldtid (max 1:30) men att det ändå blir en skaplig tid. 

Med skärmen i högsta hugg

Vid bron över till Operan står folk från Garmin och peppar, jag får en high five och ny energi. Sista biten in mot mål försöker jag öka men det går trögt, Slottsbacken upp och sen är jag i mål! Ser inte sambon men går och tar vatten och banan. Så ser jag ett tält där det står "Finishertröjor" och går dit för att få min. Då kommer jag på att jag inte stoppat klockan, irriterande nu när jag kommit ihåg att trycka rätt på den hela tiden innan... Nåja, jag får ju min officiella tid sedan och kan justera. Efter en stunds letande hittar jag sambon och vi går tillbaka till växlingsplatsen. Jag byter om på en Baja Maja och tvättar mig nödtorftigt med vatten och tvättlapp. Så packar jag ihop mina saker och mitt första triathlon är slut. 

Trångt var det här men jag har i alla fall försökt att hålla mig till min plats...

Funktionärer kollar att jag har rätt cykel med ut och så går vi mot Rålambshovsparken. Där ska några från Triathlontjejer träffas och ha picknick efteråt så vi handlar lunch på vägen dit. Sambon går in i affären medan jag står kvar med cykeln och jag passar på att kolla resultatet. Jag hittar mig själv redan på sidan tre (av 10) och jag är trea i min åldersgrupp!!! 73 av totalt 250 tjejer, det kunde jag aldrig tro!

Hm, 161 på simning och 21 på cykling...

Picknicken är välförtjänt och trevlig, övriga som är där har kört olympisk distans och är goda simmare. En tjej har simmat dubbla sträckan mot mig på bara sex minuter till, inspirerande! Hoppas jag kan förbättra min simning till nästa år. För jag kommer tillbaka, det gör jag.