Triathlondebut

Så var dagen kommen. Dags för Stockholm Triathlon. Sprintdistansen som innebär 750m simning, 20km cykling och 5km löpning. Något jag gått crawlkurs inför och dessutom lagt ner löjligt mycket pengar på all möjlig utrustning. Men vadå, cykel hade jag ju innan och sen behöver man ju bara en baddräkt och ett par skor? Jo men skorna var inte billiga och så gick jag en kurs i löpteknik för att slippa få ont i knäna som jag fick tidigare i mitt liv när jag sprang. Och till simningen blev det inte bara en kurs utan två. Och en våtdräkt, neoprenhuva, en ny baddräkt, tre st simmössor (en köpt akut när en gick sönder), två par simglasögon, imspray, säkerhetsboj för simning i öppet vatten, fenor, dolme, klippkort på simhallen, tempotrainer, racebelt och säkert mer som jag glömt. Hursomhelst var jag åtminstone välförsedd med utrustning. Dock lämnades våtdräkten hemma eftersom jag fått andningsproblem vid två tillfällen när jag simmat med den så jag vågade inte chansa. Och så hade jag bestämt mig för bröstsim eftersom jag inte kommit så långt med min crawlträning i öppet vatten. Så min simutrustning denna race day bestod av tridräkten som jag hade hela loppet och simglasögon. Simmössa fick man av arrangören. 

Bilden är uppochner men ni fattar

Äter en stadig frukost och packar mina pinaler. Sambon skjutsar mig till incheckningen och jag är där i mycket god tid före min start som är 12:30. Jag kollar in växlingsområdet och placerar cykeln så nära banan för cykling som jag kan för att slippa springa så långt i cykelskor. Växlingsområdet är långt och jag går en runda från båda håll för att vara säker på att hitta min plats både inför cyklingen och löpningen. Jag kollar in simbanan, äter en smörgås och byter om. Växlingsplatsen är trång och jag fixar med uppställningen av mina saker så växlingarna ska funka smidigt. Så förberedd som jag kan så går jag till simstarten. 

Efter en kort uppvärmning är det vår tur att gå till vattnet. Jag sätter mig på bryggkanten och hoppar sedan i. Det är inte så kallt och jag hinner vänja mig vid temperaturen och skölja glasögonen före start. Jag ligger långt bak från början och kör bröstsim enligt plan. De som crawlar försvinner iväg och många bröstsimmare är också snabbare än jag men vi är ett gäng som håller samma takt ungefär. Det är inte trångt på banan utom lite vid bojarna och så på slutet då de från supersprinten som startade 10 minuter efter men simmar hälften så långt kommer ikapp. Bitvis är det ganska vågigt och jag tycker det är skönt att simma bröstsim och kunna planera min simning. Vid uppstigningen är det en trappa och då är det många som ska upp samtidigt. Jag känner mig lite ostadig och klättrar upp på händer och fötter och så är simningen avklarad. När jag springer till cykeln känner jag att det gör ont i höger knä men ignorerar det, jag tänker att det hinner gå över under cyklingen och det gör det också. 

På med racebältet, glasögon och hjälm. I med en liquid samtidigt som jag torkar av fötterna och tar på strumpor och cykelskor. Hakar ner cykeln från räcket och springer (nåja) mot cykelstarten. Jag har kommit ihåg att lägga i en lätt växel och kommer iväg smidigt. Vi ska köra Norr Mälarstrand, Västerbron och Söder Mälarstrand fram och tillbaka två varv. Fyra gånger över Västerbron alltså, jag har föreställt mig det som jobbigt men det går förvånansvärt lätt. Och det går bra på platten också, jag cyklar om ganska många och blir bara omkörd av någon enstaka. Tillbaka vid växlingsplatsen hänger jag upp cykeln, tar av hjälmen, byter till löparskor och sätter på mig skärmen. 

Så är jag iväg på löpningen. Momentet jag fasat för och tränat minst på. Men jag vet att efter cykling är man lite fartblind så det går ofta fortare än man tror. Så också idag, kilometer efter kilometer tickar på med tider runt 5:45. Många springer förbi men jag passerar även några och det är många som håller liknande tempo. Det finns kanske hopp för mig som löpare ändå? Det är jobbigt men går bra, uppe vid slottbacken står sambon och fotar, jag ger honom skärmen som blåste av på Vasabron och som jag innan jag hann tänka vände och plockade upp. När jag passerar honom ser jag att kyrkklockan är fem i två, jag inser att jag inte kommer att klara guldtid (max 1:30) men att det ändå blir en skaplig tid. 

Med skärmen i högsta hugg

Vid bron över till Operan står folk från Garmin och peppar, jag får en high five och ny energi. Sista biten in mot mål försöker jag öka men det går trögt, Slottsbacken upp och sen är jag i mål! Ser inte sambon men går och tar vatten och banan. Så ser jag ett tält där det står "Finishertröjor" och går dit för att få min. Då kommer jag på att jag inte stoppat klockan, irriterande nu när jag kommit ihåg att trycka rätt på den hela tiden innan... Nåja, jag får ju min officiella tid sedan och kan justera. Efter en stunds letande hittar jag sambon och vi går tillbaka till växlingsplatsen. Jag byter om på en Baja Maja och tvättar mig nödtorftigt med vatten och tvättlapp. Så packar jag ihop mina saker och mitt första triathlon är slut. 

Trångt var det här men jag har i alla fall försökt att hålla mig till min plats...

Funktionärer kollar att jag har rätt cykel med ut och så går vi mot Rålambshovsparken. Där ska några från Triathlontjejer träffas och ha picknick efteråt så vi handlar lunch på vägen dit. Sambon går in i affären medan jag står kvar med cykeln och jag passar på att kolla resultatet. Jag hittar mig själv redan på sidan tre (av 10) och jag är trea i min åldersgrupp!!! 73 av totalt 250 tjejer, det kunde jag aldrig tro!

Hm, 161 på simning och 21 på cykling...

Picknicken är välförtjänt och trevlig, övriga som är där har kört olympisk distans och är goda simmare. En tjej har simmat dubbla sträckan mot mig på bara sex minuter till, inspirerande! Hoppas jag kan förbättra min simning till nästa år. För jag kommer tillbaka, det gör jag.