Vätternrundan 2016

Förberedelserna börjar på torsdagen då jag åker ut till Jakobsberg med cykel och packning till klubbkompisen jag ska samåka med till Motala. Vi ska bo i samma hus tillsammans med några andra från Fredrikshof. På fredagen jobbar jag till strax före 15 och åker sedan kommunalt till Gullmarsplan där hon hämtar upp mig. Hon har kommit iväg lite sent från sitt jobb så vi är nere i Motala vid 19-tiden. Vi lastar in i huset och jag tar cykeln och rullar ner till mässområdet för att köpa Enervitpaketet, äta och träffa en lagkamrat för taktikprat. När jag trampar iväg hör jag ett klick från höger pedal, det är en sprint som är på väg att lossna. Det har hänt en gång tidigare för ganska länge sedan och är bara att trycka in igen men det går inte med handkraft så jag tänker passa på att fixa det också nere vid mässområdet. När jag står och väntar på lagkamraten ser jag plötsligt att plastkanten längst ner på sadeln ser konstig ut. Jag kollar närmare och upptäcker att sadeln är av på mitten! Ovanpå är den hel men den är som en hängmatta och ger inget stöd på mitten. Inte konstigt att jag tyckt att jag åkt framåt. Det går att sitta längst bak på sittbenen (som man ska) men längre fram så kanar man ner. Lagkamraten kommer och vi letar upp cykelverkstaden. De trycker snabbt tillbaka sprinten på pedalen men har ingen likadan sadel i tältet. De har i butiken, fast en dyrare modell och de vet inte när någon kan åka dit och hämta den. Om en till tre timmar kanske. Jaha, hon får mitt nummer så vi letar upp en restaurang i närheten som har pastabuffé och har vår genomgång där. Nu är klockan 21 och jag går för att kolla om de vet något om sadeln. Nej, tyvärr - men de kan skicka ett bud som kostar 300kr. Jag bestämmer mig för att köra på sadeln som den är, den har nog varit så ett tag och om jag inte sett det så hade jag ju kört... Men tur att pedalen blev fixad. 

Tillbaka i huset fixar alla det sista med nummerlappar och utrustning. Klädval diskuteras eftersom det utlovats regn och sedan är det sovdags. Klockan ringer 04:00 och jag äter min gröt med mosad banan och en macka. 05:20 är vi på plats och gruppen börjar samlas. Sub11-gänget jag ska vara ledare i består av 25 cyklister och vi har redan innan beslutat att dela gruppen, ett gäng som har matstopp och ett gäng som inte har matstopp. Jag ska leda gruppen som inte stannar för mat men andra ledaren i gruppen har fått förhinder på grund av knäskada. Lagkamraten jag träffade kvällen innan ställer upp som hjälpledare och vi har genomgång med gruppen om bland annat säkerhet vid omkörningar och depåtaktik. Sen är det dags att gå till startfållan. 

Dags för genomgång

Vi kommer iväg och ligger en bit bakom matgänget när vi hör en smäll och de stannar för punktering. Eftersom grupperna har olika planering för depåer så fortsätter vi och ser inte dem mer på hela rundan. Vi rullar stabilt i ett snitt på strax över 30. Det är en jobbig sidvind från höger men lyckligtvis inget regn. Första stoppet för kisspaus och klädcheck var planerat till Ödeshög efter 47km men det tidigareläggs eftersom en av deltagarna är för varmt klädd och får det jobbigt. Iväg igen till nästa stopp i Ölmstad efter 83km. Strax innan depån hoppar en kedja av i en backe så det blir ett kort stopp. Kedjan är snabbt fixad men när vi kommer uppför backen där gruppen väntar har några passat på att ta kisspaus. Jag säger till att det inte var kisspaus utan nu kör vi och alla får bråttom tillbaka. En av killarna ber om ursäkt och säger att han trodde han skulle hinna men blev lite våt men får skylla sig själv. Hihi, vilken respekt jag har med mig. Alla håller depåtiden perfekt och vi fortsätter mot Jönköping. Nästa stopp är dock Fagerhult efter 133km. Trakten kring Gränna är vacker och lite kuperad, det är bra stämning i gruppen och det går ganska fort med ett totalsnitt på 31. Uppförsbacken vid Kaxholmen följs snart av utförslöpan mot Huskvarna och så passerar vi Jönköping där det är ganska knixigt och farten sjunker. Han som var för varm tidigare har det fortsatt kämpigt och släpper och då är vi 13 kvar. Efter Jönköping kommer flera rejäla stigningar där vi tar det lugnt men det går långsamt även på platten och i Fagerhult har rullsnittet sjunkit till 29,9. Jag kollar läget i gruppen om några är trötta och vill lägga sig längre bak men alla är pigga, jag påtalar den ojämna farten och säger att vi behöver hålla 30+ på platten. Alla är med på det och vi kör vidare med betydligt bättre flyt. Det är mer lättkört en lång sträcka, vi passerar Hjo och kommer till Karlsborg efter 204km, en efterlängtad depå och jag är hungrig. De spelar Laleh "jag tittar inte ner, jag tittar upp mot himlen" och jag får en sådan energi och dansar fram mot bullarna. Alla är klara och iväg på utsatt tid men då blir det ett kort stopp för broöppning och lite lätt rörigt innan vi är i ordning igen. 

Den goda stämningen håller i sig och nu är rullsnittet uppe i 31 igen. De som för tillfället inte orkar dra ligger kvar längst bak eller byter in tidigare. Det är mycket "girlpower" med starka dragvilliga tjejer som hamnat i par med varandra och vi har en trevlig svans som talar om när man är sist. Boviken passeras och så är vi framme vid vårt sista stopp vid Hammarsundet. När vi ska rulla iväg från depån står en grupp från Eskilstuna och ropar efter sin Lena medan vi undrar var Martin är. Det blir lite kul eftersom vi har två Lena och de en Martin men vi bestämmer oss för att behålla våra rätta deltagare. "Ni tar inte vår Lena" säger en i min grupp och stämningen är på topp fast rumporna är ömma. Vi ligger mycket bra till och tror på en tid runt 10:20/10:30 med en enkel huvudräkning eftersom vi inte utnyttjat vår marginaltid och dessutom håller ett högre snitt än planerat. Tyvärr har det varit en krasch före Medevi så det är tjockt med trafik nästan ända från Hammarsundet. En husbilskaravan som gör sitt bästa för att ge plats till alla cyklister men det är förstås omöjligt att cykla i tvåpar och farten sjunker. Strax före Medevi svänger vi av från den vägen och kan cykla på igen men tyvärr tappar vi en kille som får magproblem. Sista biten är det smalt och kurvigt men vi har ganska bra flyt. Vi är några som får kramp och GT-tabletter skickas till de som behöver. Alla går på adrenalin och ångorna, nu är vi nästan i mål. Strax före mål skickar de fram mig i täten, sjungande och tjoande går vi i mål och får medalj. Allmänt kramkalas utbryter och alla är så glada så glada. Två i gruppen blev klara med sina klassiker och alla tackar mig för gott ledarskap. Själv tror jag bara inte det är sant, hur kunde det bli ännu bättre än förra året? 10:22 blev vår tid och efter en kvart kommer killen med magproblem. Sex från "matgruppen" kommer i mål på sub11 och ingen bryter. Helt fantastiskt.

Dagen efter får jag veta att punkteringen i början var ett trasigt däck och att han kämpat solo hela vägen efter att till slut ha fått det fixat. Och jag hade ett däck...