Triathlon, eller inte...

I år har jag anmält mig till två triathlonlopp för att få in lite variation i träningen. Inför simningen har jag gått crawlkurs och det går bra men långsamt och inte så lång sträcka ännu heller. Sprinten på Stockholm triathlon som går 3:e juli innebär 750 meter simning, 20 km cykling och 5 km löpning. Jag har införskaffat våtdräkt och en multisportklocka och provsimmat ute två gånger á ca 250 meter. Arrangören Vattenfall anordnar Try triathlon vid sjöhistoriska på Djurgården där man kan träna och göra de misstag man inte vill göra på själva loppet. Där är sträckorna kortare så simningen är ca 400 meter, cyklingen ca 8 km och löpningen drygt 2 km. Jag var med vid första tillfället 7:e juni och börjar då simningen med att crawla. Jag tar det medvetet lugnt och ligger långt bak i fältet för att slippa trängsel. Det går bra först men redan efter kanske 50 meter så får jag jobbigt att andas och går över till bröstsim. Tyvärr blir inte andningen bättre för det, jag får kämpa för luften, det känns som kramp i luftvägarna och jag får hosta. Trots detta tar jag mig i mål och växlar nästan sist till cykling. Under cyklingen passerar jag tre andra deltagare och hostan börjar lägga sig men jag tar inte i särskilt mycket. Byter till löpning och det går jättetungt, hostan är nästan borta men jag blir omsprungen på en gång av de jag hade efter mig. Omotiverad går jag bitvis men kommer till slut i mål på 49:53. 

Vid Sjöhistoriska 14:e juni, innan träningstävlingen. Fantastiskt väder och mycket folk. 

Vid nästa tillfälle som var igår har jag förberett mig med en neoprenhuva ifall att det var kylan som utlöste besvären och jag är i vattnet en stund innan för att vänja mig vid temperaturen. Det känns bra och starten går. Jag tar det ännu lugnare än förra gången och varvar crawl och bröstsim fram till vändningen vid bojen, ca 200 meter. Strax innan vändningen känner jag att det blir tungt att andas men tänker att det nog ska gå bra eftersom det kom senare än förra gången. Hinner inte långt efter vändningen innan det blir värre och jag provar att ryggsimma lite men kan förstås inte navigera då. Fortsätter med bröstsim och hostar mycket. En tjej frågar om det går bra och jag säger nej. Hon undrar om jag ska simma in till land och erbjuder sig att följa med. Jag säger att jag klarar mig och simmar själv in till land och tar mig upp. Då hostar jag mycket och spottar ljusorange löst slem flera gånger och kräks. Det rosslar kraftigt vid utandning och jag är mycket andfådd. Tillbaka vid växlingsområdet frågar jag en av ledarna vad det kan vara och han hänvisar till en annan som dock inte heller vet. Jag får rådet att kontakta läkare. 

Under träningskvällarna har jag träffat några från gruppen Triathlontjejer och när de kommit i mål pratar jag lite med dem och åker sedan hem. Rosslet och hostan håller i sig men andfåddheten blir bättre. Jag skriver i Facebookgruppen om min upplevelse och får tipset att det kan vara SIPE, Swimming Induced Pulmonary Edema som innebär att det läcker in kroppsvätska i lungorna. Symtomen stämmer på pricken så nu vet jag varken ut eller in. Det finns faktorer som kan utlösa detta (kallt vatten, varm innan, för mycket vätska, trång våtdräkt, adrenalinpåslag och dålig uppvärmning) men ingen vet riktigt vad det beror på och man behöver inte drabbas varje gång. Vill ju inte gärna ge upp min triathlonsatsning men vill verkligen inte heller drabbas av vätska i lungorna ute på öppet vatten... Simsätt verkar inte påverka så jag kan inte göra det lättare genom att bröstsimma istället. Om nu våtdräkten påverkar kan jag väl simma utan men då blir det ju kallare och det är inte heller bra - och då får man inte flyghjälpen heller. Jag planerar att vara med även nästa träningskväll och då simma bröstsim mycket lugnt från start. Och såklart prova "själv" fler gånger och se vad som händer. Men jag känner mig mycket tveksam till att triathlon är något för mig. Tyvärr. Och hur ska det gå med Halvklassikern, idag kom startbeviset till Vansbro Halvsim. 1500 meter...