Löpfokus

Nu har jag kört schemat med löpfokus i tre veckor, det var en upptrappning med två pass första veckan, tre pass andra veckan och fyra pass denna vecka. Annars har jag haft 1-2 pass i veckan de senaste månaderna så ökningen har varit kännbar men det har ändå gått bra. 

Vecka 1

Vecka 2

Vecka 3

Ett pass i veckan har varit intervaller och det har jag kört inomhus på löpband. Lugn uppvärmning, 6-8 intervaller på 45-60 sekunder, vila 60-90 sekunder och sedan lugn nerjogg. Senaste passet sprang en man på löpbandet bredvid också intervaller. Hans uppvärmning var som min max och hade jag provat hans intervaller hade jag farit av löpbandet som en vante. Jag sneglade så diskret jag kunde och han sprang på 20km/tim och med 22% lutning på bandet (jag hade 11,6km/tim och 8% lutning). Mycket imponerad av honom men ändå nöjd med min egen träning. 

På de längre passen springer jag helst på stigar i skogen eller i motionsspår för att slippa asfalt. I Ågesta finns Skogstian där det dock är lite väl blött vid plusgrader. Och väldigt tungsprunget vid snö. 

Jag gjorde ett gott försök men det var lite väl tungt och jag var inte populär den lilla biten som jag var tvungen att samsas med skidåkare, som naturligtvis är lyckliga över att det äntligen blivit lite vinter med snö så det är skidspår på motionsspåren i Ågesta. Efter det har jag sprungit lite olika kombinationer av varv på gångvägar kring Farsta med utgångspunkt hemifrån. 

Lite lätt overkligt att jag kan sticka iväg på en kvällsrunda på över en timme utan att det känns som ett oöverstigligt projekt. Till och med lite skönt. Fast f-n trot om jag skulle göra det om det inte stod på schemat...

Idag stod det 90min zon2 på schemat och jag hade sett ut en runda som gick via Hökarängen och Högdalen tillbaka till Farsta. Den var ca 11km och hade blivit lite kort. Kors i taket, en runda på 11km är för kort? Vem hade trott att jag någonsin skulle tänka det? Jag lade till en sväng via Tallkrogen också och den visade sig vara helt perfekt, lite drygt 14km och tog precis över 90 minuter. Mycket nöjd med timingen och även att jag hittade rätt den väg jag tänkt. 

14km är en tredjedel av ett maraton. Inte aktuellt med två varv till i dagsläget men till nästa sommar så! Nu kan jag hålla ett ganska bekvämt tempo på 6:30/km och springer jag på lite mer så går det förstås snabbare men blir jobbigare. Hoppas att det bekväma tempot med tiden blir snabbare. 

Jag var ju lite orolig för krämpor/skador så hur har det gått? I slutet av vecka 2 var jag ganska stel i baksida lår och fick även ont mot insidan av vänster knä. Det kan hänga ihop med min bökiga vänsterfot, jag kanske belastar annorlunda eller så är jag svagare på grund av tidigare smärta då jag inte kunnat ta ut steget ordentligt. Det gav i alla fall med sig så på senaste rundan kändes det riktigt bra. Och foten har inte ställt till med några större besvär. Trailskorna som jag använder på alla underlag utomhus funkar bäst, det kan kännas lite irriterat i början av en runda men det går över och känns ok efteråt. Domningar och lätt obehag känns hela tiden om jag känner efter men det är nog så bra som det kan vara just nu. Inneskorna funkar inte lika bra, där känns det lite mer i början men går också över. Eller om jag vänjer mig. Jag har i alla fall stretchat efter passen och inte känt något mer av löparknä. 

Nu följer några veckor med cykelfokus. Till min stora sorg så blev min cyklocross stulen igår men jag har fått låna en cykel av en simkompis. Den är lättare och bättre än min så det blir svårt att matcha när jag såsmåningom ska fixa en ny egen. Håller tummarna att de är givmilda på försäkringsbolaget.

Tankar kring en stulen cykel...

Idag är det lördag. Det betyder morgonsimning med Deluxegänget i Högdalen. Oftast betyder det också yoga med delar av gänget och efterföljande fika och spel. Fast nu är en del, bland annat ledarna, bortresta till Maldiverna där de bor på båt, simmar, yogar och njuter i största allmänhet. Inte synd om dem och vi andra hade som sagt simträning som vanligt. Och jag hade bokat mig på ett yogapass efter simningen i gymmets regi. 

Cyklar till simhallen som jag oftast gör och låser fast cykeln i cykelstället. Då är klockan 07:15. Efter simningen är det lite kort om tid till yogan som i sin tur håller på till 10:45. Man förstår att vi gärna fikar efteråt men idag blev det ju ingen fika så när jag skulle cykla hem igen var klockan ca 11. Det har satt igång att snöa och jag går ut till cykeln och ställer mig snopet och bara tittar. Där står ingen cykel. Går en liten lov men den står förstås inte runt hörnet heller. 

Någon har tagit min cykel. Det känns helt tomt och eftersom det inte är ett dugg jag kan göra åt det så tar jag bussen hem. Tur ändå att jag hade busskortet med mig. Väl hemma gråter jag och förbannar cykeltjuven. Är lite förbannad på mig själv också som inte kommit mig för att skaffa ett rejält lås, den var låst med vajer och (rejält) hänglås men det räckte visst inte. Godkänt av försäkringsbolag var det inte heller. 

Polisanmäler och anmäler till försäkringsbolag. Har jag tur kan jag få 50% av ersättningen för jag är ju såklart ärlig med hur den var låst. Skriver på fb och kollar Blocket, får en massa sympati men ser inte till cykeln. Vi får se hur det hela utvecklar sig. En ny (begagnad?) måste jag ju i alla fall ha för jobbcykling och diverse transport. En simkompis hörde av sig och sa att jag kan låna hennes, bara jag fixar dubbdäck till den, så en tillfällig lösning är i sikte. 

Det känns väldigt tråkigt och jag är riktigt ledsen. Både för cykeln som jag verkligen tyckte om och för att jag får det väldigt besvärligt att få in en ersättare i min budget. Jag köpte den hösten 2014 på min dåvarande sambos kreditkort. Planen var att jag skulle betala till honom men när det var dags för det sa han att jag fick den. Nu har ju samboförhållandet avslutats och någonstans känns det som att det inte var meningen att jag skulle ha cykeln kvar. Det mesta i övrigt i mitt nya hem är mitt eget valda, köpta, ärvda osv. Det är kanske så att jag ska ha min helt egna cykel också. Fast jag saknar min Ridley.