Tankar kring en stulen cykel...

Idag är det lördag. Det betyder morgonsimning med Deluxegänget i Högdalen. Oftast betyder det också yoga med delar av gänget och efterföljande fika och spel. Fast nu är en del, bland annat ledarna, bortresta till Maldiverna där de bor på båt, simmar, yogar och njuter i största allmänhet. Inte synd om dem och vi andra hade som sagt simträning som vanligt. Och jag hade bokat mig på ett yogapass efter simningen i gymmets regi. 

Cyklar till simhallen som jag oftast gör och låser fast cykeln i cykelstället. Då är klockan 07:15. Efter simningen är det lite kort om tid till yogan som i sin tur håller på till 10:45. Man förstår att vi gärna fikar efteråt men idag blev det ju ingen fika så när jag skulle cykla hem igen var klockan ca 11. Det har satt igång att snöa och jag går ut till cykeln och ställer mig snopet och bara tittar. Där står ingen cykel. Går en liten lov men den står förstås inte runt hörnet heller. 

Någon har tagit min cykel. Det känns helt tomt och eftersom det inte är ett dugg jag kan göra åt det så tar jag bussen hem. Tur ändå att jag hade busskortet med mig. Väl hemma gråter jag och förbannar cykeltjuven. Är lite förbannad på mig själv också som inte kommit mig för att skaffa ett rejält lås, den var låst med vajer och (rejält) hänglås men det räckte visst inte. Godkänt av försäkringsbolag var det inte heller. 

Polisanmäler och anmäler till försäkringsbolag. Har jag tur kan jag få 50% av ersättningen för jag är ju såklart ärlig med hur den var låst. Skriver på fb och kollar Blocket, får en massa sympati men ser inte till cykeln. Vi får se hur det hela utvecklar sig. En ny (begagnad?) måste jag ju i alla fall ha för jobbcykling och diverse transport. En simkompis hörde av sig och sa att jag kan låna hennes, bara jag fixar dubbdäck till den, så en tillfällig lösning är i sikte. 

Det känns väldigt tråkigt och jag är riktigt ledsen. Både för cykeln som jag verkligen tyckte om och för att jag får det väldigt besvärligt att få in en ersättare i min budget. Jag köpte den hösten 2014 på min dåvarande sambos kreditkort. Planen var att jag skulle betala till honom men när det var dags för det sa han att jag fick den. Nu har ju samboförhållandet avslutats och någonstans känns det som att det inte var meningen att jag skulle ha cykeln kvar. Det mesta i övrigt i mitt nya hem är mitt eget valda, köpta, ärvda osv. Det är kanske så att jag ska ha min helt egna cykel också. Fast jag saknar min Ridley.