Lördagsträning

Köpte ett träningspaket med simning och yoga på lördagar med Team Snabbare i januari så det är vad jag gör på lördagsförmiddagar nuförtiden. Upp strax före kl 6 och koka gröt, packa väskan med sim- och yogagrejor, två handdukar och något litet mellis. Iväg till Högdalen där vi släpps in i simhallen vid 7:15 och förväntas vara i vattnet före 7:30. "Lite för tidigt och lite för kallt men härligt när man kommit igång" som någon sade. Simpasset börjar med teknikövningar där vi fokuserar på till exempel andning, vattenläge, hållning, benspark eller olika delar i armtaget. Sedan en serie med olika distanser, farter och vilor mellan. 

Från dagens pass, jag står på bana 1 i bortersta hörnet av bassängen. 

Idag skulle vi simma 200m i zon2 med 20 sekunders vila efter. Sedan 100m, 75m, 50m och 25m i zon4 och ökande med 15 sekunders vila mellan. Efter sista längden var det bara 5-10 sekunders vila innan det började om med en ny runda. Jobbigt men det var meningen att man skulle börja tvåhundringen med syreskuld. Jag hann tre varv och 100m innan det var dags att öva lite vändningar. Det behöver jag verkligen öva och vi fick tips om att öva det under insim och lugna delar i serier. 

Efter dusch är det dags för yoga för simmare med mycket fokus på rörlighet och styrka som vi har nytta av i bassängen. Vissa övningar är svåra medan annat går lättare. Idag skulle vi gå upp i brygga, något jag provade förra gången utan att lyckas men så har jag aldrig någonsin kunnat det heller. Idag hjälpte ledaren mig att komma upp men det kändes som jag inte hade någon styrka att hålla emot med i armarna. Provade ändå en gång till och plötsligt kom jag upp! Undrens tid är ännu inte förbi...

Avslappningen är fantastiskt skön men det bästa är nog ändå fikat efteråt. Idag var vi bara fyra som fikade pga sportlov och vi spelade även ett så kallat brädspel som en kille tagit med sig. Det var en kortlek där korten hade olika värde och händelser, den med högst kort kvar på slutet vann. Mycket strategi och kul även om jag inte vann. Hela alltihopa är ren kvalitetstid. Träning och lite lagom umgänge med trevliga människor som delar samma intresse. Hemma igen till 12 och gott om tid att göra annat under dagen. Vila til exempel ;-)

Klimakterietant och motivation

Jag vaknade igår med huvudvärk men var som planerat med i simträningen och den efterföljande yogan. Försökte dricka och äta bra men tog ändå en Ipren/Alvedonkombo efter lunchen och vilade någon timme. Huvudvärken klingade av men gav inte med sig helt och i natt vaknade jag med fortsatt huvudvärk. Orkade inte gå upp mitt i natten och ta tablett men klockan 6 var jag så kissnödig att jag bar tvungen att gå upp ändå och då tog jag en Ipren. Klockan ringde 7 och tanken var att jag skulle till Saltsjöbadens konstsnöspår för 90 minuters skidåkning men jag bestämde mig för att vänta med träningen och se om jag mådde bättre lite senare. 8:30 gick jag upp och upptäckte då att jag fått mens. Det var bara två veckor sedan men den var å andra sidan sen. Jag har ibland huvudvärk vid mens men det var länge sedan sist. Förmodar att klimakteriet är på ingång med oregelbunden mens som sedan kommer att upphöra. Det gör inte mig något, hoppas bara slippa vallningar och svettningar. Den blivande klimakterietanten tog i alla fall en lugn promenad som var blåsig men skön. Skidträning får det bli en annan dag. 

En inspirationsföreläsning av "den hjulbente äventyraren" Aron Andersson blev en lämplig fortsättning på dagen. Han hamnade i rullstol som nioåring efter att ha opererats mot cancer och pratade om att göra det bästa av sina möjligheter. Han har bestigit Kebnekajse och Kilimanjaro, simmat över Ålands hav och skidat till Sydpolen. Bland annat. Allt för att samla in pengar till Barncancerfonden. Då känns ens egna problem lite futtiga och det finns inget som kan hindra mig från att uppnå mina mål förutom om jag själv sätter begränsningar! Så då är det bara att låta bli det då ;-)

Min triathlonresa har just börjat och jag tänker njuta av den! Längs vägen har jag ett antal delmål men var den kommer att sluta vet jag inte själv ännu. Ingenting är omöjligt, inte ens för en blivande klimakterietant med triathlondrömmar!

Engelbrektshalvan 2017

Lördag morgon, klockan ringer strax efter 04:00. Upp och koka gröt och sedan iväg till Cityterminalen. Snäll sambo fick också kliva upp i ottan för att skjutsa mig dit eftersom bussarna inte ens börjat gå... 

Satt och slumrade lite på bussen och vid 8:30 var vi framme i Norberg. Frukost ingick i bussbiljetten och det satt fint med påfyllning. Hade sällskap med några andra tjejer från bussen och vi delade med oss av våra bästa tips till varandra. En höll på med tjejklassikern och en annan med halvklassikern, undrar hur många deltagare som kör loppet utan att delta i någon av klassikerna. Man måste nog ha en skruv lös någonstans för att ägna en hel dag åt att åka buss för att åka skidor på konstsnö och sedan åka buss hem igen. Billigt är det inte heller. 

Efter frukosten gjorde vi oss iordning och gick mot starten. Kristinaloppet startade 15 minuter före Engelbrektshalvan men båda loppen är lika långa, 30km. 

När vi hejat iväg Krisitinaloppet upptäckte vi att det inte alls bara var att gå in i startfållan där det nu blivit tomt utan vårt lopp startade längre bak. Alla fick inte ens plats på startrakan och det blev viss förvirring innan vi lämnat överdragskläder och tagit oss bakåt i spåret där det fanns plats. Starten hann gå men tidsmässigt spelade det ingen roll eftersom tiden ändå tas med vars och ens chip. 

Vi kom därmed iväg bland de sista och det gick faktiskt ganska långsamt. Jag lade mig i ett av de yttre spåren och kom in i ett bra tempo. Mycket stakning blandat med diagonalåkning, banan var mycket flack och spåren ok om än lite lösa. Jag kände mig överraskande nog stadig på benen och hade inga problem med spårbyten eller nerförsbackar. De få backar som fanns var mycket beskedliga men det var många noviser i spåret som tvekade, plogade och ramlade. En kille ramlade framför mig men jag hann nästan stanna och höll mig på benen. I den lösa snön blev övergångar, backar och svängar uppkörda så det var bara att ta sikte på något som liknade ett spår och köra på. 

Eftersom det var så dåligt med natursnö hade arrangörerna gjort ett mycket bra arbete med att få till en slinga på 15km så loppen slapp ställas in. Då det blev en varvbana så kom täten åkande och varvade oss motionärer så det gällde att ha uppsikt. Dessutom gick slingan lite fram och tillbaka så bitvis mötte man också åkare så det var trångt om saligheten emellanåt. Jag har fått öva på att hålla in stavarna i alla fall...

Jag stannade till och tog dricka och bulle på kontrollerna och rätt som det var så var det bara 4km kvar och jag kände mig pigg och ökade farten. Det gick riktigt bra och jag passerade många. Några hejade och sa att jag hade bra fart. Strax före mål fick jag för mig att spurta så jag gick ut i spåret längst till vänster och krånglade till det något så grymt att jag lyckades få hela högerskidan över den vänstra och fick förstås stanna. Jag höll mig på benen i alla fall med det såg nog fånigt ut, jag trasslade ut mig och körde sista biten mot mål. Min klocka sa 3:01 och den officiella tiden blev 3:00:53. Orkar inte gräma mig över den lilla minuten även om det hade varit roligt att komma under tre timmar. 

Fick min medalj och nu är halvklassikern i hamn. Jag ska köra Halvvasan om två veckor och det är den jag vill räkna men det känns skönt att ha klarat Engelbrektshalvan som en backup. 

Första bussen hem skulle köras fram kl 14 och avgå när den var full, jag skyndade mig att hämta ut väska och överdragskläder, duscha, äta och leta upp bussen. Var där kl 14:30 och till min glädje hann jag med. Det var skönt för andra bussen skulle vänta in alla så med den hade jag kommit hem mycket senare. Såg inte till tjejerna jag haft sällskap med innan loppet så de kom väl med andra bussen, hoppas det gick bra för dem. 

Ska bli kul att se vad min skidåkning räcker till på Halvvasan som ju är mycket mer kuperad. Innan dess hoppas jag hinna ta en tekniklektion till. Jag sa väl att det inte är billigt? Tur då att det faktiskt - nästan - är kul ;-)

Skidåkning utan snö

Längdskidor denna snöfattiga vinter i Stockholm är ingen lätt historia. Tack och lov ändå att det finns konstsnö för hur skulle man annars kunna träna inför skidlopp. På Saltsjöbadens konstsnöarena där jag varit några gånger far det runt massor med åkare som desperat söker snö inför olika lopp blandat med kurser, barn och nöjesåkare (?). Skulle aldrig få för mig att åka för nöjes skull på de begränsade ställen som ändå finns med konstsnö, så kul är det inte. Varv på varv på varv. Det blir såklart uppkört men stämningen har ändå varit god och de som kör snabbare byter spår för att köra om medan jag tuffar på i högerspåret. 

Det är som med allt annat jag företar mig, det går långsamt och jag har en låg frekvens. För att få till tekniken lite bättre har jag bokat en PT-timme med skidcoach från Aktivitus på tisdag. Det är på Täby konstsnöspår och det ska bli kul att se hur det är där, ska vara både längre och fler spår. 

Och så är jag anmäld till Engelbrektshalvan om en vecka. Köpte till bussresa inklusive frukost och måltid efter målgång så jag slipper bilkörningen. Sedan Halvvasan 28/2 som avslutar min halvklassiker. Jo, Engelbrektsloppet räknas också men det är Halvvasan som är mitt mål och det jag vill ha på diplomet. 

Sedan kommer skidorna att få vila tills det blir en vinter med snö och det finns långa härliga spår över vita vidder när solen skiner. För det är kanske lite kul med skidåkning ändå och jag ska väl använda mina fina vallningsfria skidor.