Jag vaknade igår med huvudvärk men var som planerat med i simträningen och den efterföljande yogan. Försökte dricka och äta bra men tog ändå en Ipren/Alvedonkombo efter lunchen och vilade någon timme. Huvudvärken klingade av men gav inte med sig helt och i natt vaknade jag med fortsatt huvudvärk. Orkade inte gå upp mitt i natten och ta tablett men klockan 6 var jag så kissnödig att jag bar tvungen att gå upp ändå och då tog jag en Ipren. Klockan ringde 7 och tanken var att jag skulle till Saltsjöbadens konstsnöspår för 90 minuters skidåkning men jag bestämde mig för att vänta med träningen och se om jag mådde bättre lite senare. 8:30 gick jag upp och upptäckte då att jag fått mens. Det var bara två veckor sedan men den var å andra sidan sen. Jag har ibland huvudvärk vid mens men det var länge sedan sist. Förmodar att klimakteriet är på ingång med oregelbunden mens som sedan kommer att upphöra. Det gör inte mig något, hoppas bara slippa vallningar och svettningar. Den blivande klimakterietanten tog i alla fall en lugn promenad som var blåsig men skön. Skidträning får det bli en annan dag.
En inspirationsföreläsning av "den hjulbente äventyraren" Aron Andersson blev en lämplig fortsättning på dagen. Han hamnade i rullstol som nioåring efter att ha opererats mot cancer och pratade om att göra det bästa av sina möjligheter. Han har bestigit Kebnekajse och Kilimanjaro, simmat över Ålands hav och skidat till Sydpolen. Bland annat. Allt för att samla in pengar till Barncancerfonden. Då känns ens egna problem lite futtiga och det finns inget som kan hindra mig från att uppnå mina mål förutom om jag själv sätter begränsningar! Så då är det bara att låta bli det då ;-)
Min triathlonresa har just börjat och jag tänker njuta av den! Längs vägen har jag ett antal delmål men var den kommer att sluta vet jag inte själv ännu. Ingenting är omöjligt, inte ens för en blivande klimakterietant med triathlondrömmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar