Engelbrektshalvan 2017

Lördag morgon, klockan ringer strax efter 04:00. Upp och koka gröt och sedan iväg till Cityterminalen. Snäll sambo fick också kliva upp i ottan för att skjutsa mig dit eftersom bussarna inte ens börjat gå... 

Satt och slumrade lite på bussen och vid 8:30 var vi framme i Norberg. Frukost ingick i bussbiljetten och det satt fint med påfyllning. Hade sällskap med några andra tjejer från bussen och vi delade med oss av våra bästa tips till varandra. En höll på med tjejklassikern och en annan med halvklassikern, undrar hur många deltagare som kör loppet utan att delta i någon av klassikerna. Man måste nog ha en skruv lös någonstans för att ägna en hel dag åt att åka buss för att åka skidor på konstsnö och sedan åka buss hem igen. Billigt är det inte heller. 

Efter frukosten gjorde vi oss iordning och gick mot starten. Kristinaloppet startade 15 minuter före Engelbrektshalvan men båda loppen är lika långa, 30km. 

När vi hejat iväg Krisitinaloppet upptäckte vi att det inte alls bara var att gå in i startfållan där det nu blivit tomt utan vårt lopp startade längre bak. Alla fick inte ens plats på startrakan och det blev viss förvirring innan vi lämnat överdragskläder och tagit oss bakåt i spåret där det fanns plats. Starten hann gå men tidsmässigt spelade det ingen roll eftersom tiden ändå tas med vars och ens chip. 

Vi kom därmed iväg bland de sista och det gick faktiskt ganska långsamt. Jag lade mig i ett av de yttre spåren och kom in i ett bra tempo. Mycket stakning blandat med diagonalåkning, banan var mycket flack och spåren ok om än lite lösa. Jag kände mig överraskande nog stadig på benen och hade inga problem med spårbyten eller nerförsbackar. De få backar som fanns var mycket beskedliga men det var många noviser i spåret som tvekade, plogade och ramlade. En kille ramlade framför mig men jag hann nästan stanna och höll mig på benen. I den lösa snön blev övergångar, backar och svängar uppkörda så det var bara att ta sikte på något som liknade ett spår och köra på. 

Eftersom det var så dåligt med natursnö hade arrangörerna gjort ett mycket bra arbete med att få till en slinga på 15km så loppen slapp ställas in. Då det blev en varvbana så kom täten åkande och varvade oss motionärer så det gällde att ha uppsikt. Dessutom gick slingan lite fram och tillbaka så bitvis mötte man också åkare så det var trångt om saligheten emellanåt. Jag har fått öva på att hålla in stavarna i alla fall...

Jag stannade till och tog dricka och bulle på kontrollerna och rätt som det var så var det bara 4km kvar och jag kände mig pigg och ökade farten. Det gick riktigt bra och jag passerade många. Några hejade och sa att jag hade bra fart. Strax före mål fick jag för mig att spurta så jag gick ut i spåret längst till vänster och krånglade till det något så grymt att jag lyckades få hela högerskidan över den vänstra och fick förstås stanna. Jag höll mig på benen i alla fall med det såg nog fånigt ut, jag trasslade ut mig och körde sista biten mot mål. Min klocka sa 3:01 och den officiella tiden blev 3:00:53. Orkar inte gräma mig över den lilla minuten även om det hade varit roligt att komma under tre timmar. 

Fick min medalj och nu är halvklassikern i hamn. Jag ska köra Halvvasan om två veckor och det är den jag vill räkna men det känns skönt att ha klarat Engelbrektshalvan som en backup. 

Första bussen hem skulle köras fram kl 14 och avgå när den var full, jag skyndade mig att hämta ut väska och överdragskläder, duscha, äta och leta upp bussen. Var där kl 14:30 och till min glädje hann jag med. Det var skönt för andra bussen skulle vänta in alla så med den hade jag kommit hem mycket senare. Såg inte till tjejerna jag haft sällskap med innan loppet så de kom väl med andra bussen, hoppas det gick bra för dem. 

Ska bli kul att se vad min skidåkning räcker till på Halvvasan som ju är mycket mer kuperad. Innan dess hoppas jag hinna ta en tekniklektion till. Jag sa väl att det inte är billigt? Tur då att det faktiskt - nästan - är kul ;-)