Dalarnahelg

Semestern kickstartades på torsdagen med MTB och simning med L och T i Älta. Det blev en lagom lång och lagom svår MTB-runda, fika och sedan en simtur på 800m i Ältasjön som uppvärmning inför helgens utmaningar. Cykeln lämnades där och på fredagen hämtade de upp mig och så åkte vi och deras dotter till Vansbro där jag skulle simma Halvsimmet och de Öppen älv. Vi var i Vansbro i god tid och fick bra P-plats så vi hann äta våra medhavda smörgåsar, se barn och ungdomar göra simprovet på 200m och se de snabbaste i Halvsimmet gå i mål innan vi gick till min start. De vinkade av mig innan de fortsatte till sin start. Jag hade bestämt mig för att simma bröstsim utan våtdräkt och som tur är så är vattentemperaturen drägliga dryga 17 grader. Det är dock inte många andra som kör utan våtdräkt. 

Taggad/skräckslagen...

Starten har gått

Det ska vara mer lättsimmat i mitten av älven och simbanan är markerad med linor och bojar. Jag gör mitt bästa för att hålla till höger på banan eftersom jag simmar ganska sakta och det är trångt. Efter en stund passerar vi en boj och på den står det 1250m, jag har alltså bara simmat 250 meter... Men det är bara att mala på. Det går inte fort, jag blir ganska störd av andra simmare som simmar upp så nära bakifrån att jag sparkar på dem. Tycker de kan gott simma runt och det tar ett tag att komma in i rytmen igen för varje gång jag blir trängd. När vi svängt in i Västerdalälven kan man skymta målet långt borta, passerar bojar och broar och kan såsmåningom lägga handen på tidtagningsplattan. Jag hade hoppats på under 45 minuter men även fast jag missar med en dryg minut så är jag nöjd med att vara i mål. Halva Halvklassikern avklarad. 

En till medalj till samlingen

Efter dusch går jag och väntar in de andra, jag lyckas få syn på T i vattnet men L och dottern ser jag först efter målet. De har simmat dubbla distansen mot mig på 1tim 11min och jag tycker det är ganska snabbt för bröstsim, undrar just hur mycket nytta de haft av våtdräkter och medström. Vi äter och åker vidare till Vikarbyn. På lördagen har vi ledig dag med lite sightseeing och rekning av backen upp till Vidablick (med bil). Den backen är inte nådig men nu vet vi vad som väntar oss. Vi hämtar nummerlapparna och ser till att cyklarna är iordning inför loppet på söndagen. 

Så är det dags för Mörksuggejakten. 74km på mountainbike i Rättvik med omnejd och jag vet ärligt talat inte riktigt vad som väntar mig. Jag har aldrig kört MTB så långt och inledningen med backen till Vidablick är minst sagt respektingivande. Vi placerar oss modigt längst fram i fålla 6 då 1-4 är för seedade och tävlingsklasser och fålla 5 för snabba motionärer. 

Taggad till tänderna

Klockan 10 går starten, alla rullar samtidigt iväg genom Rättvik och så är vi där - vid början av Långbacken. Det är tjockt med cyklister framför oss och det är bara att följa med strömmen i det tempo strömmen håller. Backen går i tre etapper, först brant som följs av ett flackt parti, sedan brant som följs av ett mindre brant parti och slutligen brant och jättelångt innan man är uppe. Jag ligger på maxpuls men kan mala på även om det inte är tal om att ta i för spurtpriset som man tydligen kan vinna de sista 200 metrarna... Upp kommer jag i alla fall och när L stannar för att släppa ut lite luft så fortsätter jag. Hon kommer strax ikapp och förbi och så ser jag inte henne igen förrän i mål. 

I början av Långbacken

Jag kommer igång bra innan det blir köigt vid en spång och skogspromenad en ganska lång bit. Sedan rullar det på utan köer resten av loppet. Första och andra depån rullar jag sakta igenom och tar emot dricka och banan i farten och efter depå två kommer jag ikapp en grupp som håller ett för mig lagom tempo. Jag hakar på, det är ganska stökigt underlag en lång bit men jag känner mig pigg och stark. Vi kommer ut på grusväg och gruppen skingras, sedan hittar jag inte rätta flytet igen. Det är tröttsamt för kroppen med allt skakande, jag orkar inte stå hela tiden och det gör ont att sitta i stöket så farten sjunker. Jag har missuppfattat när depå tre ska komma och hinner misströsta lite men så är jag i alla fall där. Jag stannar och fyller på min Camelbak och får besked att det är 24km kvar, jag har då kört i tre timmar. Terrängen blir lättare en stund och jag får upp hoppet om en tid strax över fyra timmar men snart blir det svårkört igen. Jag blir omkörd av många men de flesta har blå nummerlapp och kör den korta banan. Sista depån rullar jag också igenom, nu vill jag bara komma i mål. Innan målgången passerar banan målområdet och sticker ut en till sväng i skogen med några riktigt branta backar. Inte riktigt snällt efter sju mil och inte går det fort. Till slut är jag i alla fall på målrakan och går i mål med en liten spurt. 

Trött men nöjd

Tiden 4:34:08, en halvtimme efter L, innebär plats 66 av 82 i dammotionsklassen. Totalt i motionsklassen är jag 1061 av 1111. Inte särkilt imponerande men just så är jag otroligt nöjd att jag fixade det. Och mountainbike är kul, kanske skulle det vara ännu roligare med en fulldämpad?