Efter den lilla hutten rullade vi vidare till Rosenhill och dagens fikastopp. Sista biten var en bra nerförsbacke där jag inte riktigt var med på noterna och genast hamnade en bit bakom. Helt hopplöst att köra ikapp men det är så det är när man inte känner till hur vägarna är och fram till fiket kom jag ju ändå, näst sist igen. Både uppför och nerför, hmmmm.
Medan vi fikade hade det börjat regna och det bestämdes att vi skulle köra en lite kortare väg hem, över Vårsta. För min del kan de köra vilken väg som helst, jag har ingen koll på vägval och följer snällt med. Trots regnet höll jag mig varm förutom om fötterna, de är helt hopplösa. Jag har vattentäta vinterskor med ullstrumpor i men när det regnar så mycket rinner det in vatten via skaftet och blir blött ändå. Och kallt. Hemvägen gick via Tullinge och Huddinge och vartefter folk var nära hemma så droppade en efter en av, vi var 10 från början och fyra på slutet. Vid ett sista litet stopp skulle ledaren vika av hemåt och tackade för turen. Han sa då att "Nej, nu är jag lite fuktig" och det är ett typiskt exempel på hur cyklister underdriver, lite av en mentalitet att inte klaga eller skryta. En ofta humoristisk och skön jargong tycker jag. Hursomhelst var i alla fall jag sjöblöt när jag kom hem och duschen satt väldigt fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar