Vätternrundan 2015

Det började för ungefär ett år sedan. Jag har alltid tyckt att det varit obegripligt långt att cykla 30 mil och varför i all världen skulle man utsätta sig för det frivilligt? Men så började jag cykla själv och så blev jag medlem i olika cykelgrupper på sociala medier och så blev jag inspirerad - kan de så kan jag! Men då skulle jag förstås cykla alla tre loppen, Tjejvättern, Halvvättern och Vätternrundan. Inte göra något halvdant här inte.

Efter Tjejvättern 2014 började det pratas i Team Sky Blue om att ha grupper i alla tre loppen och så plötsligt var jag anmäld. Och så skulle jag vara ledare också, jag som är nybörjare själv...

På Tjejvättern och Halvvättern körde jag en lugn grupp tillsammans med andra ledare. Det gick snäppet under min hastighet och jag tog det som en bra genomkörare plus att jag fick öva på att vara ledare. På Tjejvättern (10 mil) var vi i mål på 4:27 och på Halvvättern (15 mil) tog vi oss runt på 7:29. Allt gick bra, även om Halvvättern var i blåsigaste laget.

Så var det dags för själva utmaningen, 30 mil på cykel. Vi var en grupp på 10 personer från Team Sky Blue varav endast en hade cyklat Vätternrundan tidigare. Vår plan var att köra sub12 vilket innebär en totaltid på 12 timmar inklusive depåstopp. Starten gick 06:04 i strålande sol och vi rullade på enligt vår tidsplan. Vi hade fyra depåstopp 'a 10 minuter och några extra pauser för att kissa och få liv i domnade tår. 30 mil är långt, vi kämpade tillsammans och peppade varandra genom svackor. Och helt fantastiskt otroligt underbart nog så gick vi i mål hela gruppen tillsammans i raka snygga led på 11:39. Det känns totalt overkligt men jag är så nöjd med både gruppens och min egen insats. Just nu känner jag inte att jag behöver göra det igen, hur skulle det kunna bli bättre?

Men tiden på Tjejvättern och Halvvätter kan defenitivt putsas, på't igen 2016!