Lidingöloppet 15km

Så var det dags för tredje delen i min halvklassiker, 15 kilometer löpning. Ett av målen med min löpträning och jag hade hoppats vara i form för att sikta på 6 minuter/kilometer och en sluttid på 1:30. Men förkylning och hosta har gjort att jag knappt sprungit alls på 6 veckor. Vet inte hur många löppass som jag strukit, pass som så att säga kommit väl till pass om jag haft dem i benen före loppet. Med rådande förutsättning så reviderade jag mitt mål till 7 minuter/kilometer och 1:45 men kände mig osäker på om jag skulle klara det. Lidingöloppet är ganska kuperat och jag har aldrig ens sprungit så långt tidigare. 

Jag gav mig iväg klockan 8, två timmar innan jag skulle vara vid starten. Nummerlapp var redan hämtad så jag slapp fippla med den före start. Jag lämnade väskan med ombyte på Lidingövallen och gick till starten vid Koltorp. 

Det ringlade en lång orm med människor not startområdet och det var bara att följa strömmen. Där hann jag kissa innan och kolla när startgrupp 2 sprang iväg innan jag ställde mig i startfållan. De körde uppvärmning och jag kände mig peppad. 

I startfållan

Starten gick, jag stod ganska långt bak och det blev snabbt lite trångt. Ormen med människor ringlade hur långt som helst och det var liksom bara att fortsätta följa strömmen. Jag hade bestämt att ta det lugnt i början och det var tur det för de två första kilometerna tog ungefär 15 minuter. Hade jag velat springa fort så hade jag varit frustrerad men nu passade tempot ganska bra. När det släppte lite kunde jag springa på lite fortare och följde några olika ryggar som sprang lagom fort för mig. Eftersom de två första kilometerna hade gått på över 7 minuter behövde jag ta igen lite tid och det tickade på med kilometertider på 6:30-7:00. Jag gick vid de två vätskekontrollerna där jag drack en mugg sportdryck och hällde en mugg vatten över huvudet och så hade jag ett kort stopp när jag skakade ut en sten ur ena skon. För övrigt sprang jag hela tiden. I uppförsbackar gick det marginellt fortare än att gå men jag sprang i alla fall och det är jag mycket nöjd med. 

Med 5 kilometer kvar var det ett lite tuffare parti och farten sjönk. Självklart började jag bli trött också, längre än så har jag inte sprungit förut och den uteblivna träningen gjorde sitt till. Hostan besvärade mig inte alls i alla fall och det var skönt. Jag kämpade på och gjorde mitt bästa för att hålla mig på max 7 minuter men den långsammaste kilometern tog 8 minuter och jag trodde inte jag skulle klara 1:45. När vi passerat skylten för 2 kilometer kvar snubblade jag till och högg reflexmässigt tag i en tjej som just då passerade till vänster om mig. Hon ropade till och jag bad om ursäkt och sa samtidigt att hon räddade mig. Som tur är ramlade jag inte men det var lite oroande att jag knappt orkade lyfta fötterna... Sista biten fick jag lite nya krafter när man hörde speakern vid målet och så var det nedförsbacke innan upploppet. Jag sprang allt vad jag kunde men blev ändå omsprungen av många som spurtade men i mål kom jag. Och jag kom ihåg att stänga av klockan!

Jag fick min medalj och såg att jag klarat mig under 1:45, så himla skönt! Och så har jag slagit distansrekord, jag har sprungit 15 kilometer. Det är faktiskt inte så illa för en lätt överviktig 50-åring som knappt kunnat träna på en månad. Nu gäller det att jag får vara frisk och kan fortsätta träna, en halvmara känns inte så avlägsen faktiskt!

Nöjd med tiden efter förutsättningarna. Samtidigt är det en tid att slå till en annan gång :-)