onsdag 1 mars 2017

Halvvasan 2017

Så var det dags för sista delen i min Halvklassiker. Den gren jag från början fasade för men som under tiden jag tränat känts allt mer överkomlig, 45 kilometer på skidor från Oxberg till Mora. Väderprognosen lovade regn och jag funderade mycket på hur jag skulle klä mig. 
Visste inte riktigt hur mycket kallare det skulle bli av regnet och har ingen bra regnjacka. Ett nödrop på fantastiska fejan gav en massa tips, bland annat att impregnera vindjackan så det gjorde jag. Och så packade jag ner lite olika alternativ i tröjor och en tunn cykelregnjacka som extraplagg. 

På måndagen åkte jag upp till Mora där jag hämtade ut nummerlapp och lämnade skidorna på vallning. Skidorna är ju vallningsfria och jag hade bokat standardglidvalla. Snålvarianten såklart men jag tänkte att det räcker för mig. Vid inlämningen rekommenderade de att lägga till rillning som skulle hjälpa mot vatten i spåret men tackade nej till det. Kollade även lite på tröjor för halvklassikern men den t-Shirt jag velat ha var konstig i modellen och en huvtröja var så dyr så jag blev snål igen och köpte inget. Och hur ofta skulle jag använda den?
Sedan åkte jag via fika i Rättvik till Falun där jag skulle sova. Fick god middag med bra kolhydratladdning och fixade iordning alla saker med etiketter och plastpåsar hit och dit. 
Skidetiketterna satte jag på innan inlämning till vallning, sedan var det etiketter till överdragskläder, duschväska och ICE-uppgifter. Allt behövde vara i plastpåsar, även i väskan eftersom grejorna skulle hämtas på en fotbollsplan och behövde tåla några timmar i regn. 

Jag sov riktigt bra och när klockan ringde var jag helt förvirrad och försökte kliva upp rakt in i väggen. Fel håll mot hemma... Efter grötfrukost åkte jag till Mora och parkerade. Det var ingen kö och lätt att hitta parkering fast halt och blött att gå till bussarna. Satte mig bredvid en tjej på bussen som också visade sig vara nybörjare på skidor och skulle starta en kvart efter mig. Vi diskuterade klädsel och utbytte våra begränsade erfarenheter och så höll vi sällskap tills det var dags för mig att gå till start. 
Laddade men inte så himla taggade att ge oss ut i regnet. 

Jag väntade in i det längsta med att packa ner överdragskläder och kom ganska långt bak i startfållan. Starten gick och det var många spår först men smalnade sedan av till fyra spår i bredd och den första milen var det bara att följa med strömmen. Halvvasan går i en sväng längs en sjö och kommer efter 17 km tillbaka till Oxberg där första kontrollen är. Man åker alltså inte riktigt halva Vasaloppsspåret men det beror väl på logistik och var det funkar att ha startplats, även 30-kilometersloppen startar i Oxberg. Jag hade bra glid och stakade mest, uppför hade jag dåligt fäste och jag fick saxa eller småspringa. Nerför gick det jättebra, man fick ploga i några backar man annars fanns det spår att stå i och det var inga hemska svängar. Folk ramlade ändå men jag klarade mig från att bli indragen. 

Jag tog blåbärssoppa, bulle och energidryck vid varje depå och det var peppande med nedräkningen vid kilometerskyltarna. Hade en liten dipp efter ca två mil när jag hållit på i över två timmar men ändå inte var halvvägs. Där var det också som mest uppför och det var lite slitigt. Axeln började göra ont med jag ignorerade det. Vid kontrollen i Hökberg fanns möjlighet till massage men det ville jag inte spilla tid på utan körde vidare. Vid Eldris var det bara 9 kilometer kvar och enligt banprofilen mest nerför och jag försökte hålla tempot uppe. Jag kom igång lite med diagonalåkning och det gick ok så länge jag hade fart men uppför släppte fästet. Tyckte också att glidet blev sämre, nästan så det högg lite ibland och det lät lite konstigt under skidorna. Jag stannade och kollade och tyckte de kändes kladdiga på glidytan men kunde inte göra något åt det så det var bara att bita ihop och fortsätta. 

Nedräkningen fortsatte och jag kände mig pigg på slutet. Med bra fäste (och kanske bättre före) hade jag kanske kunnat trycka på mer men sista milen blev i alla fall den snabbaste. 
Jag kom i mål på 4:45:13. Under 5 timmar var mitt mål och det klarade jag med marginal. Tjejvasan 2004 tog 4:20...

Efteråt var det skidinlämning, dusch och diplom. Jag träffade på en cykelkompis från Vätternrundan 2016, kul att träffa någon man känner bland allt folk. Tjejen från bussen såg jag inte till men hon tog sig också i mål och vi kanske ska köra Vasaloppet 2018. Kanske. 
Räknade i resultatlistan och jag kom på plats 776 av över 1600 damer. Bättre än jag trodde. På väg tillbaka till Falun stannade jag i Rättvik och fick en semla från Fricks till fika. Skulle stått Heja Lena på den kan man tycka.
Nu är jag hemma igen och har registrerat min halvklassiker och beställt diplom. Och medalj, man fick ingen medalj på Halvvasan, lite snopet. Men vad skönt att allt gått bra, tack min kropp som ställer upp på allt jag hittar på!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar