Vi var sex som bodde tillsammans, en tjej som tyvärr blivit skadad har en dotter på Sollerön och vi fick hyra in oss i deras hus. Det låg jättebra till inte alls långt från starten.
Medan vi köar in till starten börjar det småregna men jag bestämmer mig för att köra utan regnjackan. Ville inte bli för varm - hur tänkte jag där? Det är fullt med folk och jag träffar några från TSB och några från Team Rynkeby som jag känner. Starten går och vi rullar på bra. Planen var att ha ett kort depåstopp i Fu efter 6 mil och ett längre i Leksand efter 11 mil och alltså öva på att cykla längre utan stopp. Första stoppet kom dock efter bara några mil då en av tjejerna tappar sin bilnyckel. Hon hade inte ens packat med den utan den måste ha smugit sig med på något vis i vätskeryggan och det är bara tur att hon märker att hon tappar något. En annan cyklist ropar att det är en bilnyckel och alla stannar lite längre fram medan hon tar reda på den.
Efter ett tag är jag genomvåt men fryser ändå inte. Det ihärdiga regnandet som började vid start håller dock i sig och eftersom det är 4-7 grader varmt (kallt) så blir jag kall ändå till slut. Jag behöver äta men är för kall och fumlig i fingrarna för att kunna ta upp något ur ryggfickan så jag låter bli. När vi stannar efter 6 mil går jag på toa, äter korv och bulle och dricker blåbärssoppa och energidryck samt byter till torra handskar och tar på jackan. Medan jag håller på med handskarna rullar resten av gruppen i förväg eftersom de fryser och jag gör ett försök att dra på mig engångshanskar utanpå handskarna men det är för trångt och jag ger upp. Är lite stressad av att jag måste köra ikapp och just då är det lite uppehåll så jag stoppar ner engångshanskarna i ryggfickan och drar iväg.
Det tar en stund att komma ikapp men jag får i alla fall köra mig varm. De däremot har rullat så sakta att de fryser mer än innan, en lärdom att ta till sig. Vi har fortsatt bra fart och regnet fortsätter också. De torra handskarna är inte torra särskilt länge men jag fryser lite mindre i alla fall. Nu rullar vi mot Rättvik och kända trakter, vägen går genom Vikarbyn och vid infarten ropar någon "stopp" längre bak i gruppen. Vi stannar en bit fram och jag skyndar mig att dra på plasthandskarna under cykelhandskarna för att i alla fall vara torr medan vi väntar. Det visar sig att en av tjejerna fått det tufft att hänga med i tempot. Hon har ingen kraft när det går tungt och uppför och har svårt att få luft. Efter att ha vilat en stund bestämmer hon sig för att fortsätta till Rättvik. Vi sätter ett draglag på fyra längst fram drar ner på tempot så hon kan vila bakom och när vi är där mår hon bättre och vill fortsätta.
På väg till Leksand passerar vi Tällberg med banans brantaste backe. Vackraste utsikt också kanske men det mesta är bara grått och regnigt. I Leksand håller vi stoppet kort eftersom alla är kalla och sedan rullar vi på något fortare igen. Det funkar dock inte för henne som kämpar och vi stannar för ytterligare en vilopaus på depån som lägligt nog ligger bara en mil efter Leksand. Hon vill kliva av för att inte sinka gruppen men vi tar ett gemensamt beslut att hålla ihop. Efter toabesök, smågurkor, hembakt rabarberkaka och lite Honky Tonky för att hålla värmen så fortsätter vi igen med lite utbyte i draglaget.
Nu är det bara 5 mil kvar men det blir ändå ett stopp till då en måste gå på toa på sista depån. Till slut är vi ändå framme vid mål. Vi klarade att cykla som ett lag 160km i ihärdigt regn och som mest 7 plusgrader. Dalahästen man fick istället för medalj var vi väl värda!
Lärdomar av dagen är att inte lämna någon som ska cykla ikapp. Nu gick det för all del bra men det var jobbigt både för dem som cyklade sakta i förväg och för den som skulle cykla ikapp. Vi har fått träna på att cykla med draglag för att hjälpa en som har det tungt. Vi har haft en bra kommunikation och hållit humöret uppe trots regn och kyla. Det är ett härligt gäng att cykla med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar