Jag har tidigare skrivit om andningsbesvär som uppstår ibland när jag simmar ute med våtdräkt. Då blir utandningen ansträngd, det rosslar i luftvägarna och jag hostar - efter ett tag kommer orangefärgat "slask" upp när jag hostar. Orsaken till SIPE (Swimming Incuced Pulmonary Edema, simningsutlöst lungödem) är inte helt känd men riskfaktorer är kallt vatten, trång våtdräkt, övervästkning, högt blodtryck, hög puls och dålig uppvärmning. Jag drabbades två gånger på Try Triathlon förra året och i år har jag dels fått känningar på en träning för två veckor sedan och dels lite kraftigare i onsdags. Däremellan var jag med på simsafarin utan några besvär. Det är mycket frustrerande att inte riktigt veta vad det beror på och därmed inte heller veta vad jag kan göra för att undvika det. Jag har aldrig fått besvär när jag simmat utan våtdräkt men det känns inte som en långsiktig lösning att simma utan. Högt blodtryck har jag inte och jag låter bli att dricka mycket innan. Att värma upp ordentligt och undvika hög puls känns som en svår kombination. Man får ju puls av uppvärmning, ska man värma upp innan man tar på våtdräkten, på land med våtdräkt på eller i vattnet? Kallt vatten kan man ju försöka undvika men vad är kallt?
Här är vi på väg ner i vattnet på träningen i onsdags. Det börjar med en kort lugn insimning och sedan olika teknikövningar. Ganska snart får jag ansträngd utandning med rossel, jag kan inte ens flyta lodrätt i vattnet utan att det är jobbigt. Jag går upp en bit så överkroppen är ovanför vattnet och andningen lugnar sig även om det fortfarande rosslar. Jag provar några gånger att fortsätta träningen men det kommer tillbaka hela tiden och jag hostar ganska mycket. Efter träningen simmar jag en bit med bara coachen men måste stanna ganska snart och vila på rygg innan vi kan simma in igen. Själva andningen i simningen funkar egentligen men när utandningen blir så krampaktig går det inte ändå. Mycket frustrerande och jag är ganska deppig när jag kommer hem. Ska jag varken kunna simma eller springa är det ingen större vits att pyssla med triathlon...
Jag har dialog med coachen inför dagens träning, jag ska börja lugnt och göra det som funkar. Istället för att vara med på teknikövningarna som brukar höja pulsen ganska snabbt simmar jag iväg med min säkerhetsboj till en ö kanske 200m bort. Det brukar funka när jag bara börjar simma lugnt och det går bra. Vid ön går jag upp halvvägs och vilar kort innan jag simmar tillbaka igen. Det känns fortfarande bra och jag ställer mig längst in mot land och är med på de avslutande teknikövningarna, mellan övningarna går jag upp halvvägs för att slippa tryck mot överkroppen. Vi övar simstart i vattnet och simmar runt några bojar, jag tar det lite lugnt och kör två varv istället för tre men det funkar också bra. Sedan är det dags för gemensam distanssimning.
Idag är fikabåten med som coachen har på släp, vi ska simma till swimrunklippan (var nu den ligger) och fika där. Han har lovat att hålla koll på mig och även bett en annan stark simmare att hålla ett öga. Det känns bra och jag simmar iväg och försöker navigera efter de som är framför mig eftersom jag inte vet vilket landmärke jag ska sikta på. Efter en stund kommer simmaren som skulle ha koll på mig upp jämsides och snart är vi framme vid en klippa. Alla samlas vid klippan för att simma över till andra sidan där vi ska fika. Där finns en klipphylla under vattnet där man kan sitta. Det småregnar och det är ganska coolt att sitta där i vattnet och dricka varmt te. Och det är lite det som är Team Snabbare, man tränar tillsammans men på sin nivå och den sociala samvaron är viktig.
Efter fikat ska vi simma tillbaka, antingen direkt eller runt en ö (den jag simmade till i början, till vänster på bilden). Jag väljer att simma runt ön och håller ungefär samma tempo som en annan av tjejerna. Lite kul är det att simma i en stor sjö och ändå nästan krocka med varandra. Vi kommer tillbaka utan problem, coachen passerar på slutet och peppar att det ser bra ut.
Som avslutning ska vi öva simstarter från land, bojrundningar och uppspring på land, det är kul och jag tar i lite och är inte sist. Och inte minsta rossel i luftvägarna.
På väg ner i vattnet, bra att träna på simstarter från land också.
Efteråt är jag så glad och lättad. Hade ingen klocka så jag har ingen aning och distans eller fart men det spelar ingen som helst roll idag. Simmaren som hade koll på mig sa efteråt att det såg lugnt och bekvämt ut när jag simmade. Jag sa att det är så jag simmar, jag har låg frekvens men så går det inte så fort heller. Men han sa att jag hade bra fart, han hade inte startat så långt efter mig men det hade tagit ett tag att komma ikapp. Så kul att höra!
Ju fler gånger jag simmar ute desto mer erfarenhet får jag vad som funkar och inte funkar angående SIPE. Att börja lugnt verkar vara en lösning, idag kunde jag ju ta i mer efter ett tag utan att få problem. På tisdag planerar jag att vara med på Try Triathlon igen. Då ska jag simma in lugnt före starten. Om det går ska jag gå i från land eller bryggan vid start så jag inte står lodrätt i vattnet innan. Och jag ska simma lugnt. Jämfört med förra året har jag utvecklats som simmare och jag kan navigera hjälpligt så det är två stressmoment bort. Jag behöver inte komma iväg sist för jag är faktiskt snabbare än många bröstsimmare men jag ska hålla mig i utkanten av fältet. Det ska bli spännande, hoppas det går bra. Det är bara en månad kvar till Gävle triathlon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar