ÅMin Tjejvättern 2017 började i höstas när jag fick syn på ett inlägg i Facebookgruppen för Ride of Hope. Där undrade en tjej om det inte skulle bli någon grupp och fick svaret att det var brist på ledare. Eftersom jag kört med RoH och gillar konceptet så hörde jag av mig och sa att jag var villig att leda en grupp och fick förtroendet att göra det, 14 deltagare plus mig själv. Jag satte ett mål på 4 timmar och det var spännande att se anmälningarna ticka på. Jag erbjöd också ett tillfälle till gruppcykling på Ingarö för dem som bodde i närheten av Stockholm för att kunna träna tillsammans innan.
Det var min premiär i de orangea ledarkläderna och turen gick ut till Björkvik och tillbaka.
Efter diverse avhopp och påhopp var vi till slut totalt 14 st som stod på startlinjen i Motala i lördags. För att klara tidsmålet behövde vi hålla ett snitt på 27-28km/tim lite beroende på hur mycket stopptid det skulle bli. Ganska tidigt visade det sig att en av deltagarna inte riktigt kunde hålla det tempot och efter Omberg som är banans enda brantare backe låg vi efter i tid. Alla var dock positiva och vi trampade på till det planerade depåstoppet i Rök. Efter kisspaus och lite påfyllning möblerade jag om i gruppen till ett draglag på sex cyklister och placerade den lite långsammare tjejen i femte led. Det fungerade bra, vi kunde öka farten och hålla den uppe fram till något mil före mål då det åter ropades "lucka" och vi drog ner på tempot.
Snyggt cyklade vi i alla fall och efter 4:08 var vi tillbaka i Motala. Lite över tiden men fullt godkänt. Alla var nöjda med cyklingen även om någon var lite besviken på den missade tiden.
Medalj och målfoto. Efter lite mat och mingel vid Ride of Hopes tält skildes vi åt. Jag är nöjd med min och gruppens insats, skönt också att allt flöt på fint utan några incidenter. Till nästa år kanske jag får användning för ledarkläderna igen, varför inte på Umeå-Stockholm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar