Ride of Hope 2017 dag 1

Så är vi äntligen igång med årets långa cykeltur från Umeå till Stockholm. Vi gör det för att vi gillar att cykla men framför allt så gör vi det till förmån för Barncancerfonden. Idag överlever 80% av de barn som får cancer men det räcker inte och forskningen behöver mer pengar. Bidrag kan enkelt swishas till Ride of Hopes insamling på nr 123 664 06 84. 

Min resa startade med flyg från Arlanda till Umeå med cykeln lastad i en pappkartong. Väl framme hos dottern jag skulle hälsa på och bo hos några dagar skruvade jag ihop cykeln och känner mig mycket nöjd med att få ihop den igen till en fungerande cykel. 

Igår var det incheckning på hotellet och infomöte med utdelning av nummerlappar. Skulle ta taxi från dotterns lägenhet men första bolaget vi ringde tog inte cyklar i bilen. Jag kom på att jag kanske kunde få skjuts av någon från Ride of Hope som redan var på plats och hade turen att bli hämtad och skjutsad till hotellet av sjukvårdaren. Då det är andra året jag är med så var det några kända ansikten och det var jättekul att träffa alla igen. 

Efter frukost och inlastning av bagage var det dags för avfärd till starten. I ett långt tvåpar ringlade ca 80 cyklister iväg som en lång orm till Umeå regionsjukhus där det finns ett barnonkologiskt centrum. 

En efter en rullade grupperna iväg, jag valde grupp 3 som skulle snitta ca 28km/tim, plus minus 2. Det blev en stor grupp på drygt 20 cyklister som körde iväg söderut från Umeå i strålande sol och nästan vindstilla. Första depån var efter 45km och jag gjorde ett besök i skogskanten. På väg dit klev jag i sankmark förstås och blötte ner både skor och strumpor. I vägkanten satt en cyklist och kommenterade att om jag varit orienterare hade jag inte gått där...

Flera grupper var där samtidigt och fyllde på med smörgås, saltgurka, kvarg, fika och godis. Sedan rullade vi vidare mot Nordmaling. Där var det uppsamling för alla inför ett avsnitt på 26km där vi behövde köra på E4:an. Inför detta hade vi poliseskort och stannade med jämna mellanrum för att släppa förbi trafiken. 

Väntan

Snart är det dags

Ur polisbilens synvinkel. Foto från Umeåpolisens fb-sida. Vi åkte tre och tre med en polisbil först och sist. Det gick lite långsamt för att farten skulle passa alla och det var ganska varmt så det var skönt när vi fick svänga av E4:an och till depån som låg strax efter. Jag hällde vatten på huvudet och åt smörgås, blåbärssoppa och chips. 

När vi skulle iväg fick vi besked att gruppen behövde delas i två, en som skulle köra något snabbare och en lite lugnare. "Min" ledare och mina kompisar skulle köra den lite snabbare så utan att tänka hoppar jag med och ställer mig där. Inte så himla smart kanske med tanke på att jag kände mig lite överhettad men det funkade faktiskt bra. Och det var inte så långt kvar till Örnsköldsvik. Vägen böljar uppför och nerför. Vi har en cyklist som börjar bli trött och tempot uppför behöver sänkas. Kommandot för det är "håll igen" och då ska de som ligger först sänka farten. Vid ett tillfälle när jag märker att den trötte tappar i uppförsbacke och ropar håll igen så blir det ingen fartsänkning. "Håll igen, det betyder sänk farten" hojtar jag då och farten sänks. Efter en stund rullar ledaren fram till mig och säger "Det bor nog en klungführer i dig, fortsätt så". Lite kul faktiskt. 

Så kom vi fram till Örnsöldsvik där det obligatoriska gruppfotot togs och så fick vi en välförtjänt hamburgare. 

Nästan hela gänget

Väl på hotellet blev det tvätt och upphängning av kläder, ett dopp i hotellpoolen samt dusch och sedan mat. Sen gjorde man inte mycket mer. 

Godnatt från cyklisthotellet!