Idag var det dags för Örnsköldsvik-Härnösand. På någon infolapp hade jag läst att det var 154km och även att det var 55km till första depån. Morgonen var mulen så jag skippade solskydd och tänkte att det var skönt att det inte skulle vara så varmt. Starten idag var från hotellet och kommer att vara så resten av veckan också, skönt att slippa transporten till startplats på morgonen.
Gårdagens ledare kände av en skada så vi fick två tillfälliga ledare i gruppen. Totalt var vi 11 cyklister idag då många som var med igår bara körde en etapp och cyklingen flöt på mycket bra under hela dagen. Sista biten till första depån var kuperad och vi fick fri fart till backkrönet. Uppe på första krönet stod en av ledarna och vinkade att vi skulle fortsätta så vi trampade på. Jag hamnade själv med en annan ganska långt före och trampade på. Vilket krön vi skulle stanna på var oklart så jag körde på och nu stod mätaren på mer än 55km, var var depån? En av ledarna och två till cyklister passerar mig och jag hakar på. Det går riktigt fort men jag hänger med och tänker att vi är väl snart framme vid depån men efter ett tag ökas tempot ännu mer och jag släpper. Och efter ytterligare något krön har de som är framför stannat och väntar. Gruppen samlas och vi kör sista biten tillsammans, depån var först efter 71km så det var en riktig luring och skönt att komma fram.
Snyggt uppradade cyklar och selfietime
Det ser lite mörkt ut bortöver och strax efter att vi rullat iväg börjar det regna. Det blir ett klädstopp och iväg igen. Vår grupp var först in i depån med nu passeras vi av de två snabbare grupperna. Vi fortsätter i regnet och efter en stund passerar sjukvårdsbilen tutande. "Fel väg, vänd" ropar de och det visar sig att vi missat en vänstersväng. Vi får vända och cykla tillbaka någon kilometer och då har sjukvårdsbilen kört i förväg och står och visar vägen med överdriven tydlighet. Det gör de resten av dagen också så den felkörningen lär vi få äta upp hela veckan... Bara en av alla små saker som piggar upp stämningen.
Det slutar regna och det blir ett nytt klädstopp innan Kramfors. Där har depån bullat upp med köttbullesmörgåsar, mums!
Det är verkligen lyxigt med dessa depåer med jämna mellanrum, man hinner knappt bli hungrig mellan och risken att man tappar i vikt under veckan är minimal.
Nu rullar vi vidare mot Härnösand via Höga Kustenbron. Vid fotostoppet har jag 145km på mätaren och tänker att vad skönt, det är inte långt kvar. Trodde jag, etappen är visst 174km och inte 154... Inget att göra åt förstås, bara att cykla på. Det går upp och ner hela tiden och många ben, bland annat mina, börjar bli trötta. Men uppförsbackar följs ju av nerförsbackar och då växer leendet igen och jag kommer ur den lilla svackan. Något av det sista jag gör på ett kort återsamlingsstopp är att lägga vevpartiet mot vaden och få en riktigt tjusig PB-rand.
Ledaren (den skadade som anslutit strax före Höga Kustenbron) säger att det finns andra grupper för mig att cykla med imorgon. För sådär kan man inte se ut. Stämningen är rå men hjärtlig. Och så kommer vi förstås fram till Härnösand.
Hon som tar kort har en hel hög med kameror att fota med och min är sist, fokus är inte riktigt på topp längre...
Imorgon väntar en tuff etapp till Järvsö via Sundsvall, i utlovad full sol dessutom. Ska bli kul, jag gillar ju numera uppförsbackar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar