Lenas cykelsida: Ride of Hope 2017 dag 3

Dagens etapp var resans längsta, nästan 20 mil. Sov dåligt på natten och starten var dessutom en timme tidigare pga etappens längd. Sol, värme och många höjdmeter var utlovade och jag hade bestämt att dricka mycket för att ha en chans att orka dagen. Min kompis från Team Svea var med på dagens etapp och det piggade upp!

Vi rullar från ett soligt Härnösand mot första depåstoppet i Sundsvall. Det är kuperat och går upp och ner under hela dagen. Uppförskörningarna funkar bra och jag känner mig stark och nerförskörningarna är belöningen för kämpandet. Till första depån har jag tömt mina två flaskor och mår bra trots värmen. När jag ska fylla på flaskorna råkar jag tappa båda elektrolyttabletterna i samma flaska och får fundera en stund hur jag ska lösa det... Får hälla över hälften av innehållet i den ena och fylla på med vatten igen. Enkelt men svårt just då att tänka. Sedan toakö till kundtoaletten på Sportson där depån är. Får syn på en alternativ cykel för resten av dagens etapp men bestämmer mig för att fortsätta på min egen.

Elcykel var lockande...

En bit efter Sundsvall börjar de berömda Hasselabackarna. Upp upp upp rätt länge, sedan lite böljande och avslutas med en härlig nerför till depån. Fast först träffade vi på en liten extradepå på ett krön. En hägring, kallad depå 1,5. Mycket uppskattad, jag passade på att hälla vatten över huvudet.

Serviceteamet är verkligen värda en eloge, de finns med hela tiden och gör allt för att vi cyklister ska ha det så bra som möjligt. De är bara bäst!

Vid macken i Hassela tog jag av mig barfota en stund för det hade börjat göra ont under vänsterfoten. Det är inte snällt för min fot att vara instängd i cykelskor så länge, hoppas den håller hela veckan.

Andra passar på att får massage och lätta på trycket och så äter vi förstås och fyller på förrådet av energi.

Efter Hassela åker vi vidare mot nästa stopp i Delsbo. På väg in till depån i Delsbo är vi lite osäkra på vägen, jag och en tjej till ligger först när vi får bekräftat att vi ska svänga höger. Jag svänger men hon har inte hört och svänger inte. Det är bra nära att vi går ihop men det klarar sig. Nu har vi varit igång länge och längtar efter att komma fram. Det är tre ganska tuffa mil kvar och trötta ben, tur att det blir några stopp för att vänta in varandra efter både uppförs- och nerförsbackar på den kuperade vägen. Vid ett sådant stopp tänker jag sätta mig på några stockar som ligger i kanten men det är lite för många myror där. En kompis lutar i alla fall cykeln emot och då kommer en farbror i bil från en liten grusväg intill. Han har motorsåg med sig och ska förstås börja såga upp stockarna just då. De såg ut att ha legat bra länge och han kommer och ska såga just när vi står där. Vad är oddsen för det liksom?

Till slut rullar vi in i Järvsö. Och får stanna för tåget vid en järnvägsövergång.

Vi ska bo på Bergshotellet så avslutet blir en riktigt brant backe med grus på sista biten. Några slirar lite i gruset och några väljer att gå men jag vägrar stanna och kör upp och in i målportalen. Oj vad skönt att vara framme men jag känner mig mest tom. Kramas med kompisen som kört dagsetappen och blir hämtad av sin pappa. Och så det obligatoriska gruppfotot och en hamburgare.

Hotellet är jättefint, till och med torkskåp på rummet, men tyvärr är restaurangen stängd. Serviceteamet har tagit upp beställning på pizzor som levereras efter att man hunnit tvätta kläder och duscha.