Ride of Hope 2017 dag 8

Sista dagen. Hur har veckan kunnat gå så fort? Nu ska vi "bara" sådär en 10 mil hem till Stockholm. Vädret är gråmulet och vi laddar i vanlig ordning med en rejäl frukost. Får tänka på att anpassa portionerna när jag kommer hem...

Gör mig i ordning och packar ihop mina pinaler för sista gången. Utanför hotellet där endagscyklister kan anmäla sig står en flicka och säljer armband för 100kr/st, jag köper tre stycken. Även fast jag gör denna resa för att jag tycker om att cykla ligger budskapet aldrig långt bort, att vi cyklar för barnen, för att forskningen ska komma framåt och man ska kunna bota fler barn som drabbas av cancer. 

Så börjar gruppen samlas ihop bland alla som ska cykla från Uppsala. Vi är ett gäng som cyklat hela vägen från Umeå, två som anslöt i Västerås och tre endagscyklister som rullar iväg mot Stockholm.

Det är uppehåll och fina vägar. Vi rullar på i lagom fart, så snittet ligger på 28-30 som det ska. Vi hinner nästan 5 mil innan regnet kommer men vid depån i Märsta är det i stort sett uppehåll. 

Standardutbud i depå, godis, chips, bullar och blåbärssoppa. Jag fyller flaska, går på toa, ringer om tid för hämtning och äter och missar visst förvarningen att vi ska åka så plötsligt är jag sist och alla väntar på mig. 

Upp och iväg igen, känner ett visst motstånd för jag vill liksom inte att det ska ta slut. Fast man kan ju inte fortsätta cykla hur länge som helst heller. Det har slutat att regna men är blött på vägen fortfarande. I en vänstersväng tappar en cyklist i gruppen väggreppet och glider omkull. Ingen större fara men hon får ändå åka servicebil pga skadad hjälm. Vi blir stillastående en stund medan vi väntar in servicebil. Solen kommer fram och jag står med vindjackan på, funderar på att ta av den men det är mörka moln framöver så jag behåller den på. Så rullar vi igen och kommer efter en stund till Skålhamravägen. Den är både kurvig och kuperad, solen gassar och jag är varm men det blir inget klädstopp så det är bara att kämpa på. Sliter snabbt av mig jackan vid en stopplikt och vid Enebyberg kommer servicebilen och släpper av cyklisten som snabbshoppat ny hjälm och fortsätter med gruppen. 

Sista biten in mot Hagaparken går på cykelbana. Tyvärr med förhinder och avstängda vägar så det blir lite krumelurer innan sista stoppet som är vid Karolinska sjukhuset. 

Ytterligare en påminnelse om varför vi gör detta och vi rullar sakta den allra sista biten in till mål. 1166km loggade på cykeldatorn under åtta dagar. Helt galet fantastiskt underbart att jag cyklat från Umeå till Stockholm för andra gången. 

Detta gäng har jag cyklat med större delen av vägen. Vi har kämpat och skrattat tillsammans och det var vemodigt att skiljas. 

Öppet brev till deltagarna i gruppen:

Kära allra bästa grupp 3 på Norra. Tack för en underbar tur mellan Umeå och Stockholm. Nu återvänder vi till vardagen och det är dags att kliva ur cykelbubblan. Kan man sammanfatta veckan och berätta i fikarummet på jobbet? Nej, man måste ha varit med för att förstå. I dagisgruppen, som vi ju kallade oss själva, haglade skämten och stämningen var rå men hjärtlig. Många interna skämt om skärmar, håriga ben och felkörningar som inte är ett dugg kul för utomstående. Att hoa i tunnlar fick oss nästan att kissa på oss av skratt och felhörningar som hål-skål-står, punka-lucka och punktering-rotering är redan klassiska. En endagscyklist kommenterade att "det är som om ni är gifta med varandra hela bunten"... Samtidigt en fin sammanhållning och omtanke om varandra. Och inget av detta hade varit möjligt utan världens bästa serviceteam och ledare. Det enda raka är att köra nästa år igen, hoppas vi ses då!