Badsjötriathlon - DNS

Idag var det dags för Badsjötriathlon, den andra sprint som jag skulle vara med i och anmälde mig till tidigt i våras. Men de fick simma, cykla och springa utan mig... Dagen efter Midnattsloppat vaknade jag upp med en förkylning. I veckan har jag haft feber och huvudvärk, hostat och snorat. Jag har till och med varit hemma från jobbet i tre dagar och det hör verkligen inte till vanligheterna. I ett anfall av optimism hade jag hämtat ut mitt startkuvert och i det fanns ett tidtagningschip som skulle återlämnas så jag åkte dit för att lämna tillbaka det, insupa stämningen och heja. 

Deltagare fixade med sina prylar i växlingsområdet. Jag lämnade tillbaka mitt chip och fick gråten i halsen när hon som tog emot det beklagade... Jag hade så himla gärna varit med!!! Nere vid stranden träffade jag L och T, L skulle köra sitt första triathlon men T var skadad så vi gjorde sällskap som hejaklack. 

Starten gick och från stranden såg man simbanan jättebra, den var ganska kort och kördes i två varv med varvning uppe på stranden. 

Starten har gått, simmaren med flytkorven på ryggen skulle gifta sig om en vecka.

Varvning. Funktionären ute i vattnet står vid en sten för att hindra att simmarna slår i den. Han blev rätt bra nerstänkt kan man säga. 

Efter ett varv är det en tjej som bryter med kraftig hosta. Hon sätter sig vid sitt sällskap precis bredvid mig. Jag lider med henne och funderar på om hon kan ha drabbats av SIPE. Vi pratar lite och det visar sig att hon fått det på Vansbro också, så himla trist. Jag ser några till som bryter och en blir upplockad av en båt, 750 meter låter inte långt men det är faktiskt ingen barnlek heller och mycket kan hända. 

T och jag går och ställer oss för att se cyklingen och det är verkligen varierande fart och utrustning, allt från tempocyklar till hybrider och mountainbikes. De kör tre varv så vi står kvar och hejar på samma ställe tills L har passerat sista gången. Killen med flytkorven har till cyklingen utrustats med en chopper med lång framgaffel och ganska grova däck. Det går inte fort men han kämpar på. Vi hejar på alla som passerar och klappar händerna och det verkar uppskattas. 

L på andra varvet. 

Efter att L växlat till löpning byter vi åskådarplats igen. Det är tre varv även på löpningen och de tävlande får ett armband vid varje varvning så man ser hur långt de har kvar. Det är ganska stor spridning i fältet, den första går i mål medan andra är ute på cyklingen och på löpningen finns folk som är ute på det första, andra eller tredje varvet samtidigt. Min sorg över att inte kunna vara med har gått över, det är kul att heja och jag blir svettig bara av att förflytta mig så jag hade aldrig orkat genomföra loppet. 

T och jag spekulerar vad den blivande brudgummen skulle få för utmaning till löpningen, springa i foppatofflor kanske? Eller i kanindräkt? Vi får dock aldrig svar på det och vid målet hör jag något om att "han bröt" och gissar att det gällde honom. Tappert kämpat i vilket fall och hoppas han blir lyckligt gift. 

Cyklister och löpare i full gång samtidigt. 

Dagen är full av tappra kämpar, en tjej från cykelklubben springer i mål på ca 1:28 och L kommer in på precis under 1:35, trött men glad. Det känns som om jag har varit med trots att jag inte deltog och tur med vädret hade vi också - bara enstaka regnstänk. Nästa år hoppas jag vara med på riktigt!