Tjejgirot 2016

Tredje året för Tjejgirot och tredje året jag kör 60km. Första året var som deltagare och de två senare som ledare. I år skulle jag leda en grupp i 28-30-fart men det var bara två anmälda till den och ingen av dem kom. Samtidigt saknades ledare till gruppen 26-28 så då körde jag den tillsammans med en till ledare. I år fanns även 90km att välja på och det hade lockat många så det var 11st i vår grupp. Jag tvekade in i det längsta om jag skulle köra överhuvudtaget efter min förkylning, hostan var bra och jag kände mig pigg men hade en envis liten huvudvärk med tryck över bihålorna. Men med två veckors utebliven träning och Tre Berg om en vecka ville jag ändå känna på att cykla. Och Tjejgirot är ett så trevligt lopp!

90km startade först och så började vi röra oss mot startfållan. Vi hade trott att fartgrupperna skulle släppas iväg en och en och gjorde oss ingen större brådska men det visade sig istället att det var rullande start och vi lyckades komma iväg nästan sist... Ingen fara med det men vi fick en del att köra om, särskilt i början. I gruppen fanns några deltagare som var nya på gruppcykling så vi rullade iväg lugnt för att de skulle känna sig bekväma med gruppen och hastigheten. Det var soligt men blåste en hel del, i början hade vi sidvind som sedan blev en härlig medvind och då rullade det lätt. Sidvinden återkom förstås och en del kastbyar var ganska besvärliga, vi gjorde något extra drickastopp för dem som inte kände sig bekväma med att släppa styret. 

Loppet går på mestadels fina och bilfria vägar i ett vackert landskap. Vid några större korsningar står det flaggvakter, annars sitter pilar som visar vägen. Lite väl diskreta skyltar dock, vid ett tillfälle är vi nära att missa en högersväng men det går bra. 

Foto: Lina Bylund

Depåstopp enligt plan efter halva sträckan och där bjöds på bullar, oliver och dricka. Trevligt med Zeta som sponsor och oliver istället för den eviga saltgurkan man brukar få. Här har vi ett rullsnitt på drygt 26 men efter depån var en lite mer kuperad sträcka samtidigt som vi fick motvind och farten sjönk. Trots detta passerar vi många ensamcyklister som kämpar på i motvinden och vi kan i alla fall turas om med att dra. Solen skiner och humöret är gott, vi har en tjej som följt efter sedan i början och hon kör vidare med oss hela vägen längst bak. 

Med 13km kvar tar vi ett kort drickastopp och formerar oss med några pigga längst fram som drar resten av vägen så några tröttare får vila och slippa rotera. Jag hamnar då längst bak med vår extraåkare som aldrig cyklat i grupp förut och är jättenöjd med att hänga med oss. Vi håller ihop gruppen och går i mål i fina led. 

På upploppet vid Wenngarn. Foto: lånat från FB

Efter målgång får vi en fin goodiebag från Zeta, vi tar gruppbild och sedan blir det picknick med pastasallad i solen. Alla är nöjda och de som inte är medlemmar i TSB verkar sugna på att bli det. Det är kul och socialt att cykla i grupp. 

Ingen rekordtid för min del men en skön runda med glada deltagare, rullsnittet blev 24,8.