Fartgrupperna har fått olika fantasifulla namn, vår heter Bergselefanterna. Till skillnad från bergsgetter så är bergselefanter (de ska tydligen finnas på riktigt) lite tyngre och tar det mycket lugnt i uppförsbackar. Nu är inte alla som valde den gruppen av den tyngre sorten men lugnt uppför var dagens ledord. Kapten Patrik samlade till och med ihop oss och förtydligade att det skulle gå plågsamt långsamt. Till första depån i Timrå var det inga konstigheter, solen sken och vi cyklade fin gruppcykling varvat med upp- och nerförskörningar i egen fart beroende på terräng och vägbeläggning.
När backarna mot Hassela började fick vi fri fart och instruktion om återsamling på toppen. Dit var det 30km.
Det belv en naturlig återsamling vid en korsning och sedan i en improviserad extradepå som våra fantastiska funktionärer satt upp efter en lång backe. Jag rullade iväg och det var skönt att få bestämma sin egen fart. Plågsamt långsamt blir faktiskt lite plågsamt för mig, det blir så låg kadens (tramptakt i varv/minut) trots lättaste växeln så det blir ren styrketräning för benen och lätt att få mjölksyra. Efter ett tag blev jag omkörd och hängde på en tjej och så kom det ikapp en kille som också hängde med och vi tre körde ett spontant lagtempo tillsammans. Det var jättekul och det var faktiskt ganska mycket som var flackt och nerför mellan uppförsbackarna och där gick det undan. Och solen sken och asfalten var nylagd, som bara för oss. Helt fantastiskt!
Det jag kommer att ta med mig från Hasselabackarna är de härliga utförslöporna. Uppförsbackarna har jag redan förträngt. Och så var det depå á la picknick när vi kom till Hassela.
Efter Hassela var det sex mil kvar till Hudiksvall, lättare terräng och gruppcykling som flöt på bra. Men efter så många mil är det diverse krämpor som gör sig gällande. Jag hade fått massage för en ond axel i första depån och det hade funkat ganska bra hela dagen men nu började det bli jobbigt. Och ont i baken, svårt att hitta ett bra sätt att sitta på sadeln - och det gjorde att jag hängde mer på armarna och fick mer ont i axeln. Med drygt två mil kvar var jag ganska less och ville bara komma fram. Vi gjorde ett stopp vid sjukvårdsbilen för en cyklist som behövde åka bil sista biten och fick fylla på energi och dricka. Vid det laget hade jag lite magknip och var inte ett dugg sugen på något, tog ändå lite vatten och chips inför sista biten. Vägen var mer trafikerad här och vi organiserades på ett led med de fem första (av 10) som "motor". Jag fick den ärofyllda (?) uppgiften att ligga som nummer sex och släppa in den cyklist som dragit klart och skulle växla in i ledet igen. Det var i alla fall bra att ha något att fokusera på och så kom vi till sist fram till målet i Hudiksvall. Dagens målfoto blev en uppsluppen variant i en pytteliten hoppborg avsedd för barn under fyra år. Vi ramlade åt alla möjliga håll när vi satte oss och hade väldigt kul som avslutning.
Som tur är var det inte långt att ta sig från målet till hotellet, jag fick lite mer massage och var med på rörlighetspasset som en tjej håller varje dag så nu hoppas jag axeln håller imorgon också. Vi var så sena så hamburgaren från grillvagnen fick bli middag. Nu hoppas jag på god nattsömn trots att vårt rum är granne med hissen och så går järnvägen (med hysteriskt plingande övergång) strax utanför fönstret. Öronproppar i och godnatt. Imorgon ska vi till Gävle, eventuellt i regn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar